Sidor

onsdag 31 maj 2017

Verklighet vs drömmar

Ute småregnar det, blåser och är bara 7 grader varmt, jag brottas med en värkande rygg. Så tänkte att jag skulle skriva ett litet inlägg när jag nu en gång har lite tid.

Om vi börjar med verkligheten: Huset står fortfarande kvar och vi har nu nåt som liknar trossbotten i köket och norra ändkamrarna. Vi har också färdig gjutet runt spisgrunderna, runt stora salens spis ska det väl nog ännu gjutas, men risken för att den ska rasa ihop är väl nu avsevärt minskad...
Står stadigare.

Mellanbotten är också på gång i norra ändan.

För en tid sen besökte vi det lokala fönsterföretaget för att få offert. Ägaren gav mig ett exemplar av byggnadsapotekets handbok, och gud vad där fanns mycket fint! Fastän det känns som evigheter tills man behöver fundera på så små detaljer som strömbrytare, dörrhandtag och diverse lister.


Nedan kökets hjärta, tegelstenarna visar var vedspisen kommer att bli placerad. Till höger om den kommer en vanlig elektrisk spis. Sådär för övrigt så känns det smått fantastiskt att kunna vandra i huset i golvets verkliga höjd, och slippa det förbannande klättrandet mellan rummen.


Sommarens projekt blir nu då att få gjutet för farstukvisten, vilket egentligen borde ha gjorts redan förra sommaren, men det var ju nåt j*vla ladugårdsbygge då som upptog 16h/dygn från vår till höst. Och den senaste månaden har kalvandet och vårbrukandet tagit upp den mesta tiden, särskilt när våren varit så sen som den är. Trodde aldrig jag skulle säga detta men ibland kommer jag på mig själv med att hata bondelivet. Inte själva livet och sysslorna, men den fruktansvärda mängd tid och energi alla sysslor äter. Hur det är bort från så mycket annat man borde och skulle vilja göra. Och det faktum att det ALLTID måste gå först, allt annat får alltid snällt vänta. Dessutom, när man själv står utanför och inte är med och driver jordbruket, känns det som att tålamodet tar slut ännu fortare. Samtidigt som man står med sina egna djur och frustrationen över allt som borde göras kring dem, men som går så mycket långsammare när man inte har någon hjälp, eller helt enkelt lämnar ogjort tills man får någon hjälp. Nåjoo, det hjälper väl inte att gråta över det, Simon kan inte klona sig själv hur mycket det än skulle underlätta allas liv :P Det är ju fritt fram för mig att minska på djurmängden om (eller snarare när) jag inte orkar längre...

Nåjomen åter till sommarens projekt, vi ska också söka bygglov för värmecentralen och förhoppningsvis få den byggd före vintern kommer, annars vet jag en som minsann får så lov att börja bära vatten till hästarna och getterna när det fryser på!

För själv bär jag på en unge som antagligen kommer att födas just när det börjar frysa på (om nu hösten och tidiga vintern blir lika slaskig som de har varit de senaste åren). Sooo... I'll throw my hands up on that one! :D

Så nu är det lite press på att det ska börja hända nåt, för även om jag trivs helt ok med att bo i Solhem så vill jag inte bo här alltför många år med ett barn. Och att bo här med flera (om det nu blir det) är totalt otänkbart.

Att bli förälder känns väl rätt okej, nu när man hunnit smälta det lite. Jag har ju aldrig varit nån "bebisälskare", tycker spädbarn är jobbiga och krävande. Därför har jag heller aldrig känt nån längtan efter barn. Samtidigt har jag väl nånstans ändå tänkt att jag nångång ska ha barn, men dendär "nångång" när tiden känns mogen infann sig aldrig, och skulle väl aldrig ha infunnit sig heller, så det var väl precis såhär det skulle gå till. Åhå :D Jag menar, jag hinner ju ändå fylla 30 innan ungen kommer, så nån ung mamma är jag ju verkligen inte. Och känner ändå att jag sett och upplevt en hel del, och fått vara med om så mycket roliga saker (fast det kontot blir väl aldrig fullt). Och de roliga upplevelserna tar väl förhoppningsvis inte slut bara för att man blir förälder, men de tar väl en liten paus. Och eftersom min bästa vän, som brukar dela de roliga upplevelserna med mig, också nyligen blivit förälder, så kom det väl ganska så lämpligt. Det var tid nu. Och är så glad att vi "hann" gifta oss före jag blev gravid, att vara gravid på eget bröllop kommer inte på fråga och att ha ungar med på bröllopet.. Mjääh. Det var såhär det var meningen att bli. Bara huset blir färdigt nångång också...

dörr:
studio karin: FÄRG PÅ DÖRREN TILL RÖTT HUS:
Jag kan inte bestämma mig... Jag tar båda!

Sen bar det iväg till pinterest och drömmarnas land.. Skulle behöva planera färdigt hur kvistens dörr och fönster ska se ut och vilken färg de ska vara. Vet i alla fall att finingången ska ha en pardörr med fönster på övre halvan, frågan är om fulingången också ska ha det? Och färgen, ockragul eller kromoxidgrön..?

https://fi.pinterest.com/ronnsofia/farstukvistd%C3%B6rrf%C3%B6nster/

Tror att min sen tidigare nästintill obefintliga trädgårdsådra så småningom börjar vakna till liv! :O Måste göra ett skilt pinterestalbum för trädgårdsinspiration också.

Byggnadsvård i trädgården! Idag har jag ett föredrag med just den rubriken. Om…: “Sitter och jobbar med min webbsida som kommer att släppas nästa vecka och hittade den här bilden på vårt hus. Det var sensommar, det var solnedgång,…”: Välkomnande trappa.:
Zaun: Picture Of peaceful and cozy nordic garden decor ideas  11: I mitt paradis: Grindar på plats:

Nåt sånthär skulle jag vilja få till! Lummigt, på gränsen till vildväxt, men ändå under kontroll :D Staket, grindar, stenar... Och så lite gräsmatta som möjligt!





tisdag 3 januari 2017

The Great Rönn-Ingves

Gott nytt år på er till att börja med!

Huvudet har snurrat av tankar, glädje och kärlek de senaste dagarna, och jag kände att någonstans måste jag nu få ur mig allt som bubblar inom mig. Oftast kommer mina skrivanfall när jag är riktigt nere, men nu ska ni för omväxlings skull få läsa ett positivitetsinlägg av mig!

För att inte gå alltför långt tillbaka i tiden och bena igenom hela min och Simons historia så börjar vi med möhippan. Jag hämtades lördagen den 10.12 av Mia och Rickard, klämde in mig mellan Edith och Elliot och fördes till ABC. Där väntade en bil innehållande en glad Mari som spelade Scooter och bjöd på skumpa och choklad. Färden fortsatte till Vasa, vi parkerade och promenerade till torget. Där stod Anna och väntade och deklarerade att vi nog inte blir fler. "He va noo kleint he" hann jag tänka men ville inte verka bitter, och tänkte att jag får väl så lov att nöja mig med två fagra damer. I nästa sekund hoppade Pia, Emmi, Ida, Jessika, Katrina, Tove, Mia, Sofie och Malin med lilla Nelly fram bakom statyn och stämningen steg avsevärt! :D

Vi började gå och vårt mål var Vasa Vertical Fitness där ca hälften av oss prövade på poledancing. Det var en väldigt rolig, men tung motionsform! Efter avslutat motionspass tilldelades jag diplom och vi började söka oss vidare. Promenaden tog oss till en lägenhet som visade sig vara Katrinas. Där bjöds det på lite mellanmål, snacks, dricka och snopptårta icke att förglömma. Efter en stund ringde det på dörren och in kom en tjej som drog lustparty åt oss. Vi kände och klämde på allt och beställde också en del skojiga saker. Vi hann också med ett program som jag tyckte var väldigt kul: alla hade valt ut en låt som de förknippade med mig eller som de tyckte var länkad till mig på något sätt, och jag skulle gissa vem som valt låten. Vissa var superlätta men andra var verkligen knepiga!

Sedan bar det av gåendes igen mot staden och Gustav Vasa, där vi åt god mat och hade en liten frågesport. Efter maten var bastun varm och vi badade bastu, gjorde röv-avtryck på papper med blåfärg och hade riktigt roligt! Efter bastun for en del hem och de som lämnade kvar gjorde sig i ordning för utekväll. Vi hamnade på Waild där jag sjöng karaoke och sedan dansade vi till riktigt bra musik innan vi avrundade och for på nattmat till Hese, blåste i polisens alkomätare och sedan for jag, Anna, Emmi, Pia och Jessika till Annas och somnade gott! Det var verkligen en rolig kväll jag kommer att minnas för alltid <3

Helgen efteråt var det dags för Simons svensexa som också lär ha varit väldigt rolig, och då var Mari och Anna hit och vi pyntade lokalen. Att ha nyårsbröllop med Great Gatsby-tema är något som passar glitterälskande skator perfekt, och vi sparade inte på krutet direkt.

Julen firade jag utan Simon i Nykarleby med familjen, och rätt som det var så var det redan torsdag och då anlände mor och far till Skaftung och började hjälpa till med alla tusen saker som skulle fixas inför lördagen. Vi pyntade, dukade, bar bord och stolar, planerade och funderade, pappa hjälpte mig med stallet och vi somnade gott på kvällen.

Det blev fredag och Anna anlände, liksom Adam, Tove, Joel och Katrina. Anna, Katrina och jag pysslade med bordsplacering (never again), Adam och Tove riggade ljudanläggning, mina och Simons föräldrar fixade med nattmaten, ställde igång bålfontänen, prästen var och gick igenom vigseln, serveringspersonalen var och checkade det sista, mellan varven skötte jag också djuren med Annas och Katrinas hjälp. Efter kvällstall fixade jag och Anna med ballonger, girlander och det sista finliret med allt glitter. Sent på kvällen anlände Emmi och Erik och vi stupade i säng alltför sent liksom de senaste dygnen.

Så var då dagen D, lördagen den 31 december 2016 här. Väckning lite tidigare än vanligt för att hinna sköta djuren innan avfärd till Kstad skulle ske, kl 9.30. Emmi hjälpte mig med korna, Katrina kom med till stallet som de fick sköta efter en kort instruktion. Sedan hem i duschen och iväg till Kstad med mor och far för att fixa hår och hämta blommor. Mamma hade tid till samma frissa som mig kl 10 och sålänge hon fixade med mammas hår passade jag på att sminka mig. Sedan kammades jag, lackade naglarna under tiden, och jag blev verkligen supernöjd med frisyren. Sedan åkte vi glada och nöjda iväg, alla utan en tanke på blommorna, som jag kom ihåg först när jag kom hem och Anna frågade var jag hade brudbuketten :D Efter lite ringande fick vi konstaterat att Anne-Maj var i Lappfjärd så hon åkte och hämtade dem.




Klockan 14.00 var det dags för fotografering, som fick ske inne i lokalen pga det leriga vädret. Hade gärna fotograferat oss utomhus men vågade inte riskera att smutsa ner brudklänningen. Blommorna som Anne-Maj hade hämtat var i lokalin och jag blev besviken när jag såg min brudbukett. Den var absolut inte ful, men den var inte vad jag tänkt mig. Vi nödfixade till den med lite murgröna som Anne-Maj hämtade hemifrån och kom fram till att den nog var vacker ändå fastän den var liten.

Strax före fotograferingen hade jag fått den fina idén att lacka över mitt silvernagellack med Emmis ett glittrigare top coat, som tydligen inte alls passade ihop med underlacket, utan det löste upp det och resultatet var en skrovlig och mindre fint krackelerad yta. Blev plötsligt väldigt nervig och otålig och kände mig superstel fast jag inte brukar ha några problem med att posa för kamera. Tror dock att bilderna blev ganska bra ändå, det blev svart och dramatiskt och väldigt passande till vårt tema. Anna assisterade med påklädning och handskbindning i långkalsonger, fleecetröja och med bara en hands naglar lackade och hon var inte glad över att bli fotad i det tillståndet :D Brudklänningen fick klädas på och av och lämnas i lokalin inlindad i ett lakan tills vigseln skulle börja, vågade inte sätta mig ens i bilen med den för jag var helt säker på att jag skulle smutsa ner den.

Min vackra brudfrämma efter att hon tagit av sig fleecetröjan och lackat andra handens naglar


Efter avklarad fotografering åkte vi hem en stund, jag tog bort det förstörda nagellacket och satte på nytt. Lite före kl 17 for vi upp till lokalin igen och Anna hjälpte mig återigen med påklädning. Sedan gick hon och tog emot gästerna och jag och min blivande man lämnades ensamma backstage. Prästen anlände i tid och vi kom på att vi glömt hindersprövnings-pappret hemma. Ingen panik. Det gick bra ändå sa han. En kort genomgång och så gick han ut.

Visste inte om jag skulle stå eller sitta. Är håret bra? Inte är jag väl svart under ögonen? Har vi tänkt på allt? Har vi kommit ihåg allt? Hur var det vi skulle stå nu igen? Tänk om jag faller i trappan? Måste komma ihåg att inte stå som en hösäck. Tänk om jag blir jätteful på alla foton? Simon du har väl för helvete telefon på ljudlös? Började känna mig yr. Drack ett glas vatten. Kände mig lite bättre. Tillsist vi fick klartecken. Nu var det dags.

Vi gick ut och innan vi gick in i salen kom jag på att vi kanske borde gå arm i arm. Nappade snabbt tag i Simons arm. Adam spelade så vackert "Hallelujah" på gitarr. Allt var så vackert och salen full av vackra människor. Nu var det trappan. Satan, jag stiger på klänningen. Nåja, en smidig undanmanöver och upp kom vi. Gav brudbuketten åt Anna. Ångrade mig när jag inte visste vart jag skulle göra av mina händer och tog den tillbaka.

Prästen började säga sitt och jag minns inte mycket av vad han sa. Men en sak gick in i hjärtat och det var när han talade om förlåtelse. Hur viktigt det är att kunna förlåta varandra. Och det är nog sant, tänkte jag. Utan förlåtelse skulle vi inte stått där vi står idag. Vi svarade båda "ja" utan att någons röst skar sig, jag gav buketten åt Anna igen, Jonas överräckte ringen och Simon trädde den på mitt finger. Vi pussades och så var vi man och hustru. Adam och Tove framförde "Paradiset" och det var så otroligt vackert att tårarna brände bakom ögonlocken. Tog den religiösa vigseln på allvar och knäppte till och med händerna och bad fader vår, som den nya medlem av kyrkan jag nu återigen är. Vi hade inte kommit överens om någon speciell utmarsch med Adam, men när han började spela "utan dina andetag" tänkte jag börja gråta igen.

Vi satte oss ner i brudsoffan och Jonas välkomnade gästerna och vi skålade i skumpa. Sedan började matserveringen nästan omedelbart, vi började med förrättsbord bestående av många smårätter och sallader. Sedan följde huvudrättsbordet med potatisgratäng, ugnsrostade grönsaker, nötkött och lax. Det serverades vin, vi sjöng flera snapsvisor och serveringspersonalen från Tinka var helt fantastisk.

Just married <3

Min pappa och Simons pappa höll fina tal, och återigen var tårarna nära när pappa pratade om Nabba. Emmi höll tal och sedan var det efterrätt som serverades till bordet, havtornskräm (fast den nu var mer som saft) med vitchokladmousse. Malin drog en lek som var en frågesport om mig och Simon, och Anna hade videohälsningar av Neon och Andy Whitby, vilket jag blev helt starstruck av, Neon hade jag kanske kunnat vänta mig men Andy Whitby var verkligen en överraskning! Min kära vän Ida från Skåne hade också skickat en fin videohälsning, vilka otroliga vänner jag har! <3 Det visades också en film från möhippan där jag dansade med stången (rätt så snyggt om jag får säga det själv :D) och Simon fick gissa vilket av stjärtavtrycken som tillhörde mig, vilket inte var det lättaste! Sedan kom svensexa-gänget upp på scen och jag fick gissa vilken av deras fina teckningar av olika manssiluetter som spände biceps, som var Simon. Kan tilläggas att de var ritade någon gång sent på natten och rätt så.. abstrakta..




Bröllopstårtan skar vi, jag stampade hårt i golvet och vi serverades kaffe och konjak. Vi hann sjunga både "vååre i pedesi" och "vi je laga fuör kvarader", roligt när dialekter från svenska Österbottens alla hörn möts :D Nu hade också ungdomens källa, eller bålfontänen, satts igång och den var ett väldigt uppskattat inslag.



Efter kaffet dukades några bord av för att göra rum för dans, och dansen skedde förstås till tonerna av ett band som spelade tidsenlig musik, alltså swing/jazz/ragtime: Birgers Ragtime Band! De var helt fantastiskt bra, både brudparet och många andra tog sig många svängom:ar! Mellan varven joinade Adam och Joel bandet och hängde på med både skedar och andra skrammelinstrument. De körde två set och blev klara strax före 12-slaget. Då vankades det fyrverkeri och alla sökte sig ut och bevittnade ett fantastiskt ljusspel som min far ordnade.

Efter 12-slaget var jag trött på min brudklänning och hade ont i fötterna av de nya skorna, så jag beordrade Anna att åka hem och hämta en mer partyvänlig klänning och mina högklackade som jag vet jag orkar dansa i. Fick dock ännu en gång dra på mig brudklänningen för en fotosession, men sen åkte nog den lilla svarta på igen. Klockan 01.00 for gänget som skulle med bussen hem och diverse äldre gäster började också söka sig.

Sedan är det mesta som en ihopfluten, euforisk dimma bestående av findans, fuldans, dans på bord, dansband(!), bål, nattmat, rökpauser, glitter, fjädrar, glas i golvet, skratt, kärlek, söndriga stayups, brölande i mikrofoner, ännu mera dans, allt tillsammans med de bästa människorna som finns i hela världen. Nä vet ni, det går inte att i ord beskriva stämningen för den som inte närvarade. Och till er som inte närvarade är den svidande sanningen dessvärre att ni gick miste om århundradets fest. Hur vi än vrider på det så kvarstår det faktum :D

Kl 04.30 droppade ett gäng av med taxi och någon enstaka grobian behövde skickas hem. Klockan 05.00 drog jag på mig träningsbyxorna jag kommit dit i ca 12 timmar tidigare, släckte och stängde och promenerade hem tillsammans med min man. Tack och lov hade jag djurskötare (som inte var bröllopsgäster) så alla inklusive jag fick sova lugnt.

För att summera: Jag hade höga förväntningar, endast några i slutändan totalt jävla betydelselösa detaljer grusade tillfälligt min sinnesstämning. Dagen, kvällen och natten var allt jag kunde ha önskat mig. Önskar bara att jag kunde ta fram de 12 timmarna och uppleva dem igen, om och om igen. Och jag tror att många faktiskt hade lika roligt som jag, vilket var min allra högsta önskan.

Tack familjen, svärfamiljen och mina/våra underbara vänner för all hjälp med förberedelser, djurskötsel, alla fina programpunkter och all städhjälp dagen efter. Tack alla gäster för att ni kom och hade roligt, och för alla fina kort, gåvor och hälsningar. Ni vet inte hur det värmer i mitt hjärta <3

"All the bright precious things fade so fast
And they don't come back"



Såå, vem är nästa att gifta sig? :D

onsdag 31 augusti 2016

Att bita ihop eller bryta ihop

(Bakom kulisserna, eller "såhär är det att renovera gamla hus med en bonde.")

Länge sedan sist jag skrev. Önskade att jag kunde skriva att mycket har hänt sedan sist, men det kan jag inte för det har det inte.

Det sedvanliga vårbruket, skördetiderna och dessutom Simons ladugårdsbygge har slukat i princip ALL hans tid hela våren och sommaren, också den lediga. Någon kväll har vi lyckats orka få någon gjutform grävd och spikad, men någon fart har vi aldrig fått upp över sommaren. Den tid när i alla fall jag skulle kunna tänka mig att jobba större delen av dygnet, när det en gång är ljust och varmt. Nej, då står allt stilla. Huset går det väl ingen nöd på, det bara väntar, precis som det gjort i alla år det stått tomt och obebott.

Men jag fylls av en otrolig ångest när inget händer. I vissa perioder har jag varit så utled och ledsen över hela projektets obefintliga framskridande, att jag inte ens kunnat gå dit. Och har jag väl gått dit i tron att jag faktiskt ska få något uträttat, har jag efter ca fem minuter satt mig ner och överväldigats av hopplöshet. Det är som att nån hällt betong över mig så fort jag satt min fot på gården.

Det har varit en väldigt ensam sommar. Alla som står mig nära är så oändligt långt borta. I perioder har jag övervägt att strunta i allt och flytta tillbaka till Lillby. Jag har ibland varit helt övertygad om att jag inte hör hemma här. För första gången i mitt liv har jag verkligen tyckt att avståndet mellan mig och min familj är för långt. Avståndet mellan mig och min bästa vän är också för långt, fastän det är hälften kortare. Men det avståndet blir nog aldrig tillräckligt kort förrän vi bor grannar. Så kunde vi umgås utan att ständigt behöva tänka på vem som ska sköta våra djur den dagen.

Att starta upp en företagsverksamhet ensam är heller inte bara sådär. Min självdisciplin och mitt tålamod har utsatts för verkliga prövningar denna sommar. Det är så svårt att se målet när vägen dit är så jävla krokig. Och när man måste vandra vägen själv känns allt hundra gånger tyngre. Var och varannan dag har jag övervägt att ge upp min livsdröm. För att jag inte fått någon ordning på hur, och om, jag ska kunna förverkliga den utan pengar, maskiner och några som helst hjälpande händer.

Men det är nog bara att "dra åpp snåran", bryta ihop, men bita ihop en gång till. "Ta till klönan" som mommo skulle säga. Skördetiden är snart över, ladugården är snart färdig. Höstmörkret som kommer är årets ljuset i tunneln. Orka, orka. Mina djur håller mig sysselsatt och någotsånär mentalt tillräknelig (fast det känns som jag inte gjort annat än jagat dem, behandlat dem för någon sjukdom och ringt hovslagare i sommar). Och nog älskar jag ju den där alltid arbetande fästmannen, över allt annat. Han är ju nog ändå bäst på så många sätt.

Nää vet ni, jag har gett upp så många saker, så många gånger i mitt liv. För att det varit lättare att gå vidare till något annat. Det har varit lättare att vara feg, intala sig att man inte klarar av det och ta den enkla utvägen. Men nu gör jag inte det. För jag vill det här. Mer än något annat. Jag kan det här, jag reder upp det här. Jag ska vara kvar i Skaftung, vi SKA få huset färdig renoverat och dom ska banne mig få bära mig ut med fötterna före när jag väl flyttat in dit. Och jag SKA förverkliga min dröm om att få arbeta med mina egna djur på heltid. Ridplanen är grävd och jämnad, idag hämtade jag hem stolpar, imorgon hämtar jag dräneringsrör. Markduken kommer i slutet av veckan. Framåt, framåt, FRAMÅT. Vad är nästa på listan?

Koska vain tekemällä pääsee eteenpäin.

fredag 8 april 2016

De e ett högt å bra hus..

..Verkligen ganska högt.

Scenen från Saltkråkan där Melker balanserar på taket har spelats upp i mitt huvud idag ett antal gånger, där jag gått och balanserat på takbjälkar och försökt undvika att ramla ner :D

Ibland känns det som att man borde boka in tid i kalendern för bloggandet. Det går som så mycket snabbare att bara posta nån snabb bild på insta eller Facebook, det blir som ett helt företag när man ska sätta sig vid datorn, författa texter och ladda upp bilder. Fast det är ju just detdär med att författa texter som jag ju tycker så mycket om, som trots allt håller liv i bloggen. Det är bara ett av mina intressen som jag har alltför lite tid att utöva...

Men ikväll, när jag har alla djur matade och skötta, och ändå är ensam hemma i väntan på Simon som väntar på en ko som ska kalva, så tänkte jag nej nu, och så satte jag mig ner i soffan, knäppte en öl och tog fram datorn.

Nåväl, kom till saken. Igår anlände min mor, far och moster hit till oss. Vi tillägnade dagen till lillstugan och spenderade den med att mocka ut det sista av mellantaksfyllnaden, och pappa rev taket i köket. Det var som vanligt skitigt, dammigt, svettigt, tungt, det regnade och stormade och var riktigt skitväder, men det uppvägdes av glädjen över hur det gick undan med tre extra par händer.

 
Pappa med tigersågen i högsta hugg. Det var ett litet projekt att få ner allt, eftersom taket hade skålats lägre än detta tak, så först måste man få ner det innan man kunde gå loss på paneltaket.
 
 
Hejdå fina (men ruttna) paneltaket
 
 
Tekevälle sattuu (plåster på efter att han huggit sig själv med kofoten i halsen)
 
 
En ordentlig vedahop
 
 
Efter rivningen, utsikten över köket från vinden sett
 
 
Den ena av de tre takbjälkarna i köket hade ruttnat av längst ut på änden då vatten läckt in vid skorstenen. De övriga två är också ställvis lite ruttna, men de borde inte vara så att de inte går att använda.
 
 
"Jamen de e underbart! När det finns både väggar å tak å.. Lite förfallet kanske, men.."
 
 
Mamma, pappa och moster åkte hem idag, men medan jag var still in the mode så passade jag på att fortsätta riva ner mellantaket från andra änden. Det var lite lättare, eftersom det bestod endast av bräder som var lagda omlott, och dessutom väldigt sparsamt spikade. Så det var i princip bara att plocka bort och kasta ner. Inga ugglor i skorstenen heller. "Håll i dig pappa!" "Vad ska jag hålla mig i då, DUMMER!?" :D Klarade mig dock utan att hålla mig i en endaste spiskrok.
 

När brädnerkastningen och -utbärandet var klart började jag riva upp golvplankorna i köket. Fast de ser ganska okej ut från ovansidan så tycks de flesta ändå vara ganska ruttna när man svänger på dem och vi får väl vara glada om de ens duger till brännved.

Bara vi nu får ner resten av mellantaket (delen i mitten), alla golvplankor utrivna och golvet utmockat så börjar det vara dags för stockbyte även i lillstugan! Det borde vi hinna med i sommar, och så fort det är gjort ska det läggas plåttak på, för det nuvarande tegeltaket släpper snart in mera vatten än vad det håller det ute.

Inga framtidslängtande inspirationsbilder idag. Idag lever vi i nuet. Nu ska jag ta en till välförjtänt öl. Carpe diem som bara fan.

 

tisdag 16 februari 2016

Gott nytt år med nya tag

Joo, det händer nog i vårt stora hus, fastän jag varit dålig på att uppdatera er om läget senaste tiden. Det var all världens juletider, USA-resor och nytt jobb som kom emellan efter senaste inlägget, men nu rullar det relativt bra på igen! En i alla fall någotsånär riktig vinter har gjort entré, och eftersom jag redan, på arbetstid, hunnit ta en promenad i det vackra vinterväder vi har idag, så satte jag mig nu med gott samvete vid datorn för att ladda upp bilder och författa blogginlägg.

Först ett litet sidospår:

Som ni kanske redan vet så har jag registrerat mig som företagare och inledde i teorin min företagsverksamhet vid årsskiftet. I praktiken kommer jag att inleda den först mot slutet av sommaren/början av hösten, för det krävs en del byggande och investerande i hästar innan det är möjligt att börja på. Yes, ni läste rätt, det ska bli ridverksamhet på Storback! Plus en besöksgård med de vanligaste bondgårdsdjuren. Ridlektioner kommer att hållas på ridplanen, som finns mittemellan Storback och Solhem.


Här på detta före detta skogsskifte, kommer vi alltså förhoppningsvis att kunna träna dressyr och skutta över hinder ännu iår! Virket är nu bortkört och såfort tjälen släpper ska vi börja bryta bort stubbarna. Sedan får vi se vad vi behöver göra med bottnen, förhoppningsvis är där redan så bra dränerat och sandigt att vi inte behöver göra så mycket, men det får man se då. Och staket ska naturligtvis byggas runt alltihop.

Fias Lantgård kommer alltså att erbjuda ridlektioner, terrängturer, ridläger och kurser. Dessutom kommer vi att samarbeta med Kristinestads 4H och via dem också ordna olika kurser och läger med djur- och hästtema. Lillstugan kommer att renoveras så att den går att använda som lägerstuga och allmän servicebyggnad med övernattningsmöjligheter, kök, wc och dusch.

Ser så framemot att förverkliga denna dröm som jag haft sedan barnsben. Och att få vara sin egen chef och arbeta på egen gård, det kan väl inte bli bättre.


Så nu har jag alltså gått an i lillstugan med att städa ut det aldrig sinande skräpet, bland annat tömt vinden på allt löst bråte. Återstår då bara samma procedur som i stora huset med att mocka ut isoleringen och riva mellantaket. Suck.. bjuder på några bilder av fynden jag gjorde på vinden för att vi inte skola försjunka i depression över återstående arbetsmängd.



Nåjaa, den blev uppochner men ett jättegulligt klockspel hittade jag, synd att två plattor saknades. Förutom att städa ur vinden så har jag också rivit ut bastukaminen, och plockat ner hela bastumuren, så nu är bara muren/rökkanalen kvar i bastun. Den ska också lämnas kvar för den borde vara i skick. På andra sidan muren finns också någon slags spisfundering som också ska rivas ut.

När vi ändå är inne på tema lillstugan så måste jag bara dela med mig av en bild (copyright Leo Lönnroth) som jag såg på Leos facebooksida:


Köket är gjort av Jukka Haaparanta (Klumpulan puu- ja rakennustyö tmi) och bilden är som direkt tagen ur min vision om hur det ska se ut i lillstugans kök. Stockväggar fram, hörnspisen/vedahello just där bredvid ingången till kammaren, plankgolv med trasmattor, och en dylik köksö/serveringsdisk på exakt samma ställe. Ge mig en trollstav..



Ojdå så mörka bilder, oftast jobbar vi på kvällen, vilket innebär dåligt fotoljus (eller Simon renoverar, jag brukar laga mat, föusi, eller pappersarbete efter mörkrets inbrott). Detta föreställer i alla fall rummet som ska bli badrum, och de plankor som ska utgöra trossbotten i detta rum. Simon tjärar dem och det doftar gudomligt. Golvet är alltså det som står på schemat nu, eller förberedelser för golvet, för egentligen väntar vi på våren så att vi ska få gjuta det sista i grunden. Före gjutningen är färdig kan vi inte börja lägga fast någonting, men det går ju att såga till delarna så har man bara att rada ut och spika fast sedan.

För några helger sedan var jag till Stundars med Mari och Jonas, som också de är i fast i gamlahus-träsket, de ska däremot flytta ett gammalt hus, lika stort som vårt. (Här kan ni följa deras projekt: attflyttaetthem.blogspot.com) Vi blev guidade runt av byggmästaren i några av husen där, det var jättebra att få ställa frågor av någon med erfarenhet. Vi hade tight schema och hann inte genom allt förstås, men det blir nog säkert flera utflykter dit. Hade tänkt bjuda på några bilder därifrån, men nu vill inte bilduppladdningen samarbeta med mig längre så det får bli nästa gång.





måndag 7 december 2015

Jag har hittat himlen

Eller iallafall så nära man kommer då det gäller interiörsplanering! Satt och surfade och snubblade in på RoomSketcher, och sedan var jag fast. Det är helt enkelt ett program där du ritar upp dit hus och sedan inreder, möblerar och pyntar helt enligt tycke och smak! Det finns ganska mycket att välja på, så även den kräsne (typ jag) hittar något som tillfredsställer ögat ur de flesta kategorier. Sen kan man "gå runt" i huset och titta på dess nypyntade härlighet ur alla vinklar och vrår, samt "fotografera" inspirationsbilder som man sen kan ladda ner. Helt amazing program för oss drömmande visualister. Bör dock utfärdas en varning om att detta program stjäl ofantligt med tid. Tid som man kunde tillägna mer konkreta saker, typ faktiskt renovera. Men vad vore nu en människas liv om man inte fick fantisera lite! Smiley, hjärta, hashtag ödmjukt.

Här följer nu några bilder av vad jag åstadkommit med programmet:


Finingången från ytterdörren sett


Finingången från köket sett


Köket. Det fanns inte mycket olika köksinredningar att välja på, och fastän det fanns en hel del spisar och kaminer i sortimentet, så var dena Jötul närmast jag kom en Högfors. Bakom den och elspisen ska det naturligtvis vara en mur, och inte panel som på bilden. Är inte alls heller hundra på helpanel i köket, bröstpanel i pärlspont + fin 1800-talstapet låter mer som jag. Och golvet ska se ut precis just så här.


Det fanns till och med Smeg-kylskåp i programmet! Stolarna skulle jag vilja ha på riktigt.





Arbetsrummet (nordöstra kammaren). Kakelugnen symboliserar spisen, som kommer att bli kvar, men att det faktiskt skulle börja eldas i den är nog en utopi, om inte nån får för sig att mura en ny skorsten.




Badrummet. Inte heller här tror jag det blir helpanel, men det såg bäst ut i jämförelse med programmets alla märkliga väggkakel. Ett stort plus för Marrakechgolvet, det gillar vi. Och badkaret med lejontassar! Utbrister en suck av längtan.


Slaskingången inredd i muntra valörer. Vad jag än provade för tapeter här såg det antingen ut som att de tänkte hoppa på en eller så var de dödstrista. Detta var väl något däremellan. 



Trist är iallafall inget man kan säga om vårt vardagsrum. Vardagsrum är nästan en förolämpning mot detta enastående utrymme som jag tror kommer att bli mitt favoritrum i hela huset: vår magnifika sal. Tyckte det var nästintill fantastiskt att det i programmet fanns en spis som är snarlik den som faktiskt står där, så när som på några detaljer i murningen! Och tapeten, den måste jag ha på riktigt. Redan när vi var och tittade på huset, innan något köp var gjort, såg jag för min inre syn att salens väggar skulle prydas av röda medaljongtapeter. Min inre syn kunde inte ha haft mer rätt. Och ingen sal med självaktning utan piano! Det står ju ett i uthuset som jag önskar, och hoppas att en vacker dag kommer att stå här istället. Vem som ska spela på det vet jag inte, kanske jag lär mig när jag blir pensionerad eller utbränd. Här kan ni även se en något missanpassad trappa i dörröppningen. Trappan ska naturligtvis byggas så man inte behöver vika sig dubbel när man ska äntra/avlägsna sig från salen, men programmet fäste som synes ingen större vikt vid de ergonomiska aspekterna av inredningsplanering.

Det var allt jag hade att bjuda på för idag, för nu skar bloggprogrammets bilduppladdningsverktyg ihop. Själv känner jag också lite för att gå och skära ihop någonstans. Sinnet är ständigt trött av mörkret och kroppen värker på nya ställen varje dag. Längtar efter sommar, värme och ljus. En riktig vinter vore också ett starkt alternativ.









tisdag 24 november 2015

Det äro gjutet!

För en vecka sedan nådde vi en milstolpe när cementbilen rullade in på gården och vi äntligen fick fylla upp de diken vi grävt.





Så nu borde kilastenarna vara ordentligt fixerade från både in och utsida! Eller ja, när allt härdat ordentligt förstås. Återstår att gräva och gjuta två "tvärkanaler" till, i båda ändarna av huset, bara vi skulle få bort hela byns alla stenar... Och i ett senare skede, när vi bygger kvisten, att gjuta för den förstås.

Ja kvisten, ja. Bjöd ju i senaste inlägget på utförliga ritningar på dess planerade interiör, och nu har jag ritat fönstren enligt en modell jag såg i en bok och inte kunde glömma.


Dörren är också ritad enligt ett exemplar ur samma bok, som för övrigt varmt kan rekommenderas åt alla huskramare: Stora boken om byggnadsvård av Göran Gudmundsson. Fantastiska illustrationer och bilder, och fastän det är mycket text så är den förvånansvärt lättläst. Tror det delvis beror på hans humor och distans, det känns som att han skriver väldigt klarsynt och objektivt i stället för med tunnelseende, subjektivt och fanatiskt, som det tyvärr ofta blir när folk skriver om gamla hus. Dessutom gillar jag starkt undertonen av ironin jag tycker mig ana mellan raderna :)


Jaa, men färdig bokanalyserat och tillbaka till verkligheten, eller till det som förhoppningsvis någon gång skall bli det. Fönstren på denna sida är då fönstret på framsidan, uppdelat i två. Det högra blir placerat i omklädningsrummet och det vänstra kommer att hamna i spa-avdelningen. I bastun var det först tänkt, men efter att ha haft telefon- och epostkorrespondens med min far ikväll så kom vi fram till att bastun får bli fönsterlös och fönstret får flytta ut till wc- och duschutrymmet, i vilket vi också möblerade om lite. Väggen mellan omklädningsrummet och tvättstugan modifierades också om en aning, så nu har också tvättstugan fönster (det som är placerat mellan ytterdörrarna). Troligen så blir det sist och slutligen ett enkelfönster det också, istället för det dubbla, som jag har ritat själv här ovan, för att ett enkelfönster blev lättare att placera så att det kommer precis mellan dörrarna.

Fick precis den nya planlösningen mailat så för att illustrera texten ovan:


Duschen och wc-stolen har bytt plats, så nu får man en hel bänk längsmed väggen med handfatet. Omklädningsrummet skars av så att man nu får in lite dagsljus i jordkällar-tvättstugan genom, ja, FÖNSTRET (som inte är utritat här ännu).

Hoppas det inte ändrar så mycket från detta nu då. Som sagt, hur klarar folk av att planera och rita hela hus.. Jag förstår inte.