Läste en insändare i dagens ÖT med rubriken "det behövs en abortdiskussion". Inlägget var naturligtvis skrivet av en man. En man, som aldrig har behövt eller kommer att behöva oroa sig för att vara gravid. Ännu en man som tycker sig ha rätt till en åsikt i en fråga som berör kvinnliga, enskilda individers kroppar.
För det första: Inget barn har någonsin bett om att bli fött. Mannen skriver "de stackars barn som aldrig kommer att få födas." Vilket ofött barn har lidit av att inte få bli fött? Vilket ofött barn har farit illa, psykiskt eller fysiskt, av att i embryostadiet bli avlägsnat? Man kan inte prata om centimeterstora klumpar som människor med rättigheter. Ingen har RÄTT att födas. De barn som fötts och far illa, de har inga rättigheter de heller. Tänker på fallet Eerika som det skrivits så mycket om. Hur hon plågades ihjäl av sin far och styvmor och ingen gjorde något. Vad hade hon för rättigheter? Hon hade inte bett om att bli född, snarare skulle det säkert ha varit mer barmhärtigt för henne att inte behöva födas alls. Om man som potentiell blivande förälder inte känner att man klarar att ta hand om ett barn, är det då inte bättre att göra dendär aborten istället för att det ska gå som Eerikas och många andras fall? Är det bättre att alla barn föds fram, om de så sedan slussas runt mellan fosterfamiljer och barnhem, för att det skulle vara synd om dem om de inte skulle få födas? Hur synd är det inte om dem sedan när det skrivs om deras öden på Iltalehti?
Och för det andra: Kan (religiöst) folk inte börja släppa den skenheliga vanföreställningen att människor har sex endast i syfte att skaffa barn? Visserligen idkas samlag i viss mån också i detta syfte, men inse nu sanningen: Människor knullar för att de är kåta. Också de kristna. För att det är skönt och något man njuter av. Det har människor gjort i alla tider, och den som påstår något annat, LJUGER. För sig själv och andra. Det är precis samma sak som att vi vill äta när vi är hungriga och sova när vi är trötta. Av misstag äter vi oss ibland för mätta, vi tar till och med efterrätt fastän vi inte alls behöver den. Och ibland sover vi också 12 timmar i streck fast vi vet att vi klarar oss bra på 8. Bara för att det är skönt och något man njuter av. Fastän vi egentligen hade tänkt bara äta en sallad och gå upp ur sängen 4 timmar tidigare. Fastän byxorna spände och väckarklockan ringde flera gånger.
Ibland blir man också gravid av sex fastän man bara tänkt få en orgasm. Fastän man hade använt kondom. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men vare sig det handlar om ofödda barn eller annat: Det är DITT liv. Det är du som ska bära barnet i 9 månader. Det är du som ska föda fram det med den smärta det (vad jag har hört) innebär. Det är du som ska ta hand om barnet för resten av ditt liv (åtminstone de 18 kommande åren). Det är också på ditt ansvar att ditt barn får en trygg och kärleksfull uppväxt. Det är din kropp och ditt liv och ingen annans. Du bestämmer. Inte abortmotståndargubben, inte samhället, inte Päivi Räsänen, inte läkaren, inte kyrkan. De har absolut ingen som helst talan i frågan.
