Sidor

onsdag 31 augusti 2016

Att bita ihop eller bryta ihop

(Bakom kulisserna, eller "såhär är det att renovera gamla hus med en bonde.")

Länge sedan sist jag skrev. Önskade att jag kunde skriva att mycket har hänt sedan sist, men det kan jag inte för det har det inte.

Det sedvanliga vårbruket, skördetiderna och dessutom Simons ladugårdsbygge har slukat i princip ALL hans tid hela våren och sommaren, också den lediga. Någon kväll har vi lyckats orka få någon gjutform grävd och spikad, men någon fart har vi aldrig fått upp över sommaren. Den tid när i alla fall jag skulle kunna tänka mig att jobba större delen av dygnet, när det en gång är ljust och varmt. Nej, då står allt stilla. Huset går det väl ingen nöd på, det bara väntar, precis som det gjort i alla år det stått tomt och obebott.

Men jag fylls av en otrolig ångest när inget händer. I vissa perioder har jag varit så utled och ledsen över hela projektets obefintliga framskridande, att jag inte ens kunnat gå dit. Och har jag väl gått dit i tron att jag faktiskt ska få något uträttat, har jag efter ca fem minuter satt mig ner och överväldigats av hopplöshet. Det är som att nån hällt betong över mig så fort jag satt min fot på gården.

Det har varit en väldigt ensam sommar. Alla som står mig nära är så oändligt långt borta. I perioder har jag övervägt att strunta i allt och flytta tillbaka till Lillby. Jag har ibland varit helt övertygad om att jag inte hör hemma här. För första gången i mitt liv har jag verkligen tyckt att avståndet mellan mig och min familj är för långt. Avståndet mellan mig och min bästa vän är också för långt, fastän det är hälften kortare. Men det avståndet blir nog aldrig tillräckligt kort förrän vi bor grannar. Så kunde vi umgås utan att ständigt behöva tänka på vem som ska sköta våra djur den dagen.

Att starta upp en företagsverksamhet ensam är heller inte bara sådär. Min självdisciplin och mitt tålamod har utsatts för verkliga prövningar denna sommar. Det är så svårt att se målet när vägen dit är så jävla krokig. Och när man måste vandra vägen själv känns allt hundra gånger tyngre. Var och varannan dag har jag övervägt att ge upp min livsdröm. För att jag inte fått någon ordning på hur, och om, jag ska kunna förverkliga den utan pengar, maskiner och några som helst hjälpande händer.

Men det är nog bara att "dra åpp snåran", bryta ihop, men bita ihop en gång till. "Ta till klönan" som mommo skulle säga. Skördetiden är snart över, ladugården är snart färdig. Höstmörkret som kommer är årets ljuset i tunneln. Orka, orka. Mina djur håller mig sysselsatt och någotsånär mentalt tillräknelig (fast det känns som jag inte gjort annat än jagat dem, behandlat dem för någon sjukdom och ringt hovslagare i sommar). Och nog älskar jag ju den där alltid arbetande fästmannen, över allt annat. Han är ju nog ändå bäst på så många sätt.

Nää vet ni, jag har gett upp så många saker, så många gånger i mitt liv. För att det varit lättare att gå vidare till något annat. Det har varit lättare att vara feg, intala sig att man inte klarar av det och ta den enkla utvägen. Men nu gör jag inte det. För jag vill det här. Mer än något annat. Jag kan det här, jag reder upp det här. Jag ska vara kvar i Skaftung, vi SKA få huset färdig renoverat och dom ska banne mig få bära mig ut med fötterna före när jag väl flyttat in dit. Och jag SKA förverkliga min dröm om att få arbeta med mina egna djur på heltid. Ridplanen är grävd och jämnad, idag hämtade jag hem stolpar, imorgon hämtar jag dräneringsrör. Markduken kommer i slutet av veckan. Framåt, framåt, FRAMÅT. Vad är nästa på listan?

Koska vain tekemällä pääsee eteenpäin.

fredag 8 april 2016

De e ett högt å bra hus..

..Verkligen ganska högt.

Scenen från Saltkråkan där Melker balanserar på taket har spelats upp i mitt huvud idag ett antal gånger, där jag gått och balanserat på takbjälkar och försökt undvika att ramla ner :D

Ibland känns det som att man borde boka in tid i kalendern för bloggandet. Det går som så mycket snabbare att bara posta nån snabb bild på insta eller Facebook, det blir som ett helt företag när man ska sätta sig vid datorn, författa texter och ladda upp bilder. Fast det är ju just detdär med att författa texter som jag ju tycker så mycket om, som trots allt håller liv i bloggen. Det är bara ett av mina intressen som jag har alltför lite tid att utöva...

Men ikväll, när jag har alla djur matade och skötta, och ändå är ensam hemma i väntan på Simon som väntar på en ko som ska kalva, så tänkte jag nej nu, och så satte jag mig ner i soffan, knäppte en öl och tog fram datorn.

Nåväl, kom till saken. Igår anlände min mor, far och moster hit till oss. Vi tillägnade dagen till lillstugan och spenderade den med att mocka ut det sista av mellantaksfyllnaden, och pappa rev taket i köket. Det var som vanligt skitigt, dammigt, svettigt, tungt, det regnade och stormade och var riktigt skitväder, men det uppvägdes av glädjen över hur det gick undan med tre extra par händer.

 
Pappa med tigersågen i högsta hugg. Det var ett litet projekt att få ner allt, eftersom taket hade skålats lägre än detta tak, så först måste man få ner det innan man kunde gå loss på paneltaket.
 
 
Hejdå fina (men ruttna) paneltaket
 
 
Tekevälle sattuu (plåster på efter att han huggit sig själv med kofoten i halsen)
 
 
En ordentlig vedahop
 
 
Efter rivningen, utsikten över köket från vinden sett
 
 
Den ena av de tre takbjälkarna i köket hade ruttnat av längst ut på änden då vatten läckt in vid skorstenen. De övriga två är också ställvis lite ruttna, men de borde inte vara så att de inte går att använda.
 
 
"Jamen de e underbart! När det finns både väggar å tak å.. Lite förfallet kanske, men.."
 
 
Mamma, pappa och moster åkte hem idag, men medan jag var still in the mode så passade jag på att fortsätta riva ner mellantaket från andra änden. Det var lite lättare, eftersom det bestod endast av bräder som var lagda omlott, och dessutom väldigt sparsamt spikade. Så det var i princip bara att plocka bort och kasta ner. Inga ugglor i skorstenen heller. "Håll i dig pappa!" "Vad ska jag hålla mig i då, DUMMER!?" :D Klarade mig dock utan att hålla mig i en endaste spiskrok.
 

När brädnerkastningen och -utbärandet var klart började jag riva upp golvplankorna i köket. Fast de ser ganska okej ut från ovansidan så tycks de flesta ändå vara ganska ruttna när man svänger på dem och vi får väl vara glada om de ens duger till brännved.

Bara vi nu får ner resten av mellantaket (delen i mitten), alla golvplankor utrivna och golvet utmockat så börjar det vara dags för stockbyte även i lillstugan! Det borde vi hinna med i sommar, och så fort det är gjort ska det läggas plåttak på, för det nuvarande tegeltaket släpper snart in mera vatten än vad det håller det ute.

Inga framtidslängtande inspirationsbilder idag. Idag lever vi i nuet. Nu ska jag ta en till välförjtänt öl. Carpe diem som bara fan.

 

tisdag 16 februari 2016

Gott nytt år med nya tag

Joo, det händer nog i vårt stora hus, fastän jag varit dålig på att uppdatera er om läget senaste tiden. Det var all världens juletider, USA-resor och nytt jobb som kom emellan efter senaste inlägget, men nu rullar det relativt bra på igen! En i alla fall någotsånär riktig vinter har gjort entré, och eftersom jag redan, på arbetstid, hunnit ta en promenad i det vackra vinterväder vi har idag, så satte jag mig nu med gott samvete vid datorn för att ladda upp bilder och författa blogginlägg.

Först ett litet sidospår:

Som ni kanske redan vet så har jag registrerat mig som företagare och inledde i teorin min företagsverksamhet vid årsskiftet. I praktiken kommer jag att inleda den först mot slutet av sommaren/början av hösten, för det krävs en del byggande och investerande i hästar innan det är möjligt att börja på. Yes, ni läste rätt, det ska bli ridverksamhet på Storback! Plus en besöksgård med de vanligaste bondgårdsdjuren. Ridlektioner kommer att hållas på ridplanen, som finns mittemellan Storback och Solhem.


Här på detta före detta skogsskifte, kommer vi alltså förhoppningsvis att kunna träna dressyr och skutta över hinder ännu iår! Virket är nu bortkört och såfort tjälen släpper ska vi börja bryta bort stubbarna. Sedan får vi se vad vi behöver göra med bottnen, förhoppningsvis är där redan så bra dränerat och sandigt att vi inte behöver göra så mycket, men det får man se då. Och staket ska naturligtvis byggas runt alltihop.

Fias Lantgård kommer alltså att erbjuda ridlektioner, terrängturer, ridläger och kurser. Dessutom kommer vi att samarbeta med Kristinestads 4H och via dem också ordna olika kurser och läger med djur- och hästtema. Lillstugan kommer att renoveras så att den går att använda som lägerstuga och allmän servicebyggnad med övernattningsmöjligheter, kök, wc och dusch.

Ser så framemot att förverkliga denna dröm som jag haft sedan barnsben. Och att få vara sin egen chef och arbeta på egen gård, det kan väl inte bli bättre.


Så nu har jag alltså gått an i lillstugan med att städa ut det aldrig sinande skräpet, bland annat tömt vinden på allt löst bråte. Återstår då bara samma procedur som i stora huset med att mocka ut isoleringen och riva mellantaket. Suck.. bjuder på några bilder av fynden jag gjorde på vinden för att vi inte skola försjunka i depression över återstående arbetsmängd.



Nåjaa, den blev uppochner men ett jättegulligt klockspel hittade jag, synd att två plattor saknades. Förutom att städa ur vinden så har jag också rivit ut bastukaminen, och plockat ner hela bastumuren, så nu är bara muren/rökkanalen kvar i bastun. Den ska också lämnas kvar för den borde vara i skick. På andra sidan muren finns också någon slags spisfundering som också ska rivas ut.

När vi ändå är inne på tema lillstugan så måste jag bara dela med mig av en bild (copyright Leo Lönnroth) som jag såg på Leos facebooksida:


Köket är gjort av Jukka Haaparanta (Klumpulan puu- ja rakennustyö tmi) och bilden är som direkt tagen ur min vision om hur det ska se ut i lillstugans kök. Stockväggar fram, hörnspisen/vedahello just där bredvid ingången till kammaren, plankgolv med trasmattor, och en dylik köksö/serveringsdisk på exakt samma ställe. Ge mig en trollstav..



Ojdå så mörka bilder, oftast jobbar vi på kvällen, vilket innebär dåligt fotoljus (eller Simon renoverar, jag brukar laga mat, föusi, eller pappersarbete efter mörkrets inbrott). Detta föreställer i alla fall rummet som ska bli badrum, och de plankor som ska utgöra trossbotten i detta rum. Simon tjärar dem och det doftar gudomligt. Golvet är alltså det som står på schemat nu, eller förberedelser för golvet, för egentligen väntar vi på våren så att vi ska få gjuta det sista i grunden. Före gjutningen är färdig kan vi inte börja lägga fast någonting, men det går ju att såga till delarna så har man bara att rada ut och spika fast sedan.

För några helger sedan var jag till Stundars med Mari och Jonas, som också de är i fast i gamlahus-träsket, de ska däremot flytta ett gammalt hus, lika stort som vårt. (Här kan ni följa deras projekt: attflyttaetthem.blogspot.com) Vi blev guidade runt av byggmästaren i några av husen där, det var jättebra att få ställa frågor av någon med erfarenhet. Vi hade tight schema och hann inte genom allt förstås, men det blir nog säkert flera utflykter dit. Hade tänkt bjuda på några bilder därifrån, men nu vill inte bilduppladdningen samarbeta med mig längre så det får bli nästa gång.