Sidor

måndag 7 december 2015

Jag har hittat himlen

Eller iallafall så nära man kommer då det gäller interiörsplanering! Satt och surfade och snubblade in på RoomSketcher, och sedan var jag fast. Det är helt enkelt ett program där du ritar upp dit hus och sedan inreder, möblerar och pyntar helt enligt tycke och smak! Det finns ganska mycket att välja på, så även den kräsne (typ jag) hittar något som tillfredsställer ögat ur de flesta kategorier. Sen kan man "gå runt" i huset och titta på dess nypyntade härlighet ur alla vinklar och vrår, samt "fotografera" inspirationsbilder som man sen kan ladda ner. Helt amazing program för oss drömmande visualister. Bör dock utfärdas en varning om att detta program stjäl ofantligt med tid. Tid som man kunde tillägna mer konkreta saker, typ faktiskt renovera. Men vad vore nu en människas liv om man inte fick fantisera lite! Smiley, hjärta, hashtag ödmjukt.

Här följer nu några bilder av vad jag åstadkommit med programmet:


Finingången från ytterdörren sett


Finingången från köket sett


Köket. Det fanns inte mycket olika köksinredningar att välja på, och fastän det fanns en hel del spisar och kaminer i sortimentet, så var dena Jötul närmast jag kom en Högfors. Bakom den och elspisen ska det naturligtvis vara en mur, och inte panel som på bilden. Är inte alls heller hundra på helpanel i köket, bröstpanel i pärlspont + fin 1800-talstapet låter mer som jag. Och golvet ska se ut precis just så här.


Det fanns till och med Smeg-kylskåp i programmet! Stolarna skulle jag vilja ha på riktigt.





Arbetsrummet (nordöstra kammaren). Kakelugnen symboliserar spisen, som kommer att bli kvar, men att det faktiskt skulle börja eldas i den är nog en utopi, om inte nån får för sig att mura en ny skorsten.




Badrummet. Inte heller här tror jag det blir helpanel, men det såg bäst ut i jämförelse med programmets alla märkliga väggkakel. Ett stort plus för Marrakechgolvet, det gillar vi. Och badkaret med lejontassar! Utbrister en suck av längtan.


Slaskingången inredd i muntra valörer. Vad jag än provade för tapeter här såg det antingen ut som att de tänkte hoppa på en eller så var de dödstrista. Detta var väl något däremellan. 



Trist är iallafall inget man kan säga om vårt vardagsrum. Vardagsrum är nästan en förolämpning mot detta enastående utrymme som jag tror kommer att bli mitt favoritrum i hela huset: vår magnifika sal. Tyckte det var nästintill fantastiskt att det i programmet fanns en spis som är snarlik den som faktiskt står där, så när som på några detaljer i murningen! Och tapeten, den måste jag ha på riktigt. Redan när vi var och tittade på huset, innan något köp var gjort, såg jag för min inre syn att salens väggar skulle prydas av röda medaljongtapeter. Min inre syn kunde inte ha haft mer rätt. Och ingen sal med självaktning utan piano! Det står ju ett i uthuset som jag önskar, och hoppas att en vacker dag kommer att stå här istället. Vem som ska spela på det vet jag inte, kanske jag lär mig när jag blir pensionerad eller utbränd. Här kan ni även se en något missanpassad trappa i dörröppningen. Trappan ska naturligtvis byggas så man inte behöver vika sig dubbel när man ska äntra/avlägsna sig från salen, men programmet fäste som synes ingen större vikt vid de ergonomiska aspekterna av inredningsplanering.

Det var allt jag hade att bjuda på för idag, för nu skar bloggprogrammets bilduppladdningsverktyg ihop. Själv känner jag också lite för att gå och skära ihop någonstans. Sinnet är ständigt trött av mörkret och kroppen värker på nya ställen varje dag. Längtar efter sommar, värme och ljus. En riktig vinter vore också ett starkt alternativ.









tisdag 24 november 2015

Det äro gjutet!

För en vecka sedan nådde vi en milstolpe när cementbilen rullade in på gården och vi äntligen fick fylla upp de diken vi grävt.





Så nu borde kilastenarna vara ordentligt fixerade från både in och utsida! Eller ja, när allt härdat ordentligt förstås. Återstår att gräva och gjuta två "tvärkanaler" till, i båda ändarna av huset, bara vi skulle få bort hela byns alla stenar... Och i ett senare skede, när vi bygger kvisten, att gjuta för den förstås.

Ja kvisten, ja. Bjöd ju i senaste inlägget på utförliga ritningar på dess planerade interiör, och nu har jag ritat fönstren enligt en modell jag såg i en bok och inte kunde glömma.


Dörren är också ritad enligt ett exemplar ur samma bok, som för övrigt varmt kan rekommenderas åt alla huskramare: Stora boken om byggnadsvård av Göran Gudmundsson. Fantastiska illustrationer och bilder, och fastän det är mycket text så är den förvånansvärt lättläst. Tror det delvis beror på hans humor och distans, det känns som att han skriver väldigt klarsynt och objektivt i stället för med tunnelseende, subjektivt och fanatiskt, som det tyvärr ofta blir när folk skriver om gamla hus. Dessutom gillar jag starkt undertonen av ironin jag tycker mig ana mellan raderna :)


Jaa, men färdig bokanalyserat och tillbaka till verkligheten, eller till det som förhoppningsvis någon gång skall bli det. Fönstren på denna sida är då fönstret på framsidan, uppdelat i två. Det högra blir placerat i omklädningsrummet och det vänstra kommer att hamna i spa-avdelningen. I bastun var det först tänkt, men efter att ha haft telefon- och epostkorrespondens med min far ikväll så kom vi fram till att bastun får bli fönsterlös och fönstret får flytta ut till wc- och duschutrymmet, i vilket vi också möblerade om lite. Väggen mellan omklädningsrummet och tvättstugan modifierades också om en aning, så nu har också tvättstugan fönster (det som är placerat mellan ytterdörrarna). Troligen så blir det sist och slutligen ett enkelfönster det också, istället för det dubbla, som jag har ritat själv här ovan, för att ett enkelfönster blev lättare att placera så att det kommer precis mellan dörrarna.

Fick precis den nya planlösningen mailat så för att illustrera texten ovan:


Duschen och wc-stolen har bytt plats, så nu får man en hel bänk längsmed väggen med handfatet. Omklädningsrummet skars av så att man nu får in lite dagsljus i jordkällar-tvättstugan genom, ja, FÖNSTRET (som inte är utritat här ännu).

Hoppas det inte ändrar så mycket från detta nu då. Som sagt, hur klarar folk av att planera och rita hela hus.. Jag förstår inte.




torsdag 12 november 2015

Kvistigt värre

Var hem och hälsade på min kära far på farsdagen, och då satte vi oss ner framför datorn i Nykarleby. Jag befallde, pappa ritade och kom med byggnadstekniska råd. Vi kom oss faktiskt ganska långt på nån timme om man tänker att vi började från noll. Men hujedamej om man skulle bli tvungen att planera ett helt hus från scratch, det räcker bra med en kvist som ska inrymma två ingångar, ett omklädningsrum, tvättstuga, bastu, dusch och wc.


Nu vill inte bloggverktyget samarbeta med mig och rotera bilden, men såhär ser den nuvarande ritningen ut iallafall! Finingången till höger, och därifrån kommer man in till köket. Slaskingången till vänster, där man kommer in i ett omklädningsrum, där våra framtida fähusdoftande kläder och skodon, diverse verktyg och annat skräp kommer att förvaras. Från slaskrummet kommer man då in i tvättstugan, som är rejält tilltagen för att underlätta bykningsarbetet. Från tvättstugan kan man då antingen gå rakt fram, då kommer man in i en liten farstu där vi tänkte inrymma en vindstrappa. Går man istället till vänster i tvättstugan kommer man istället in i herrgårdens spautrymme, innehållande bastu, dusch och wc.


Blev så inspirerad så jag ritade upp hela projektet i ett program så lättanvänt att en idiot kan använda det. Programmet finns på badrumsgruppen.se och man kan spara sina olika projekt på sidan, superbra! Inredningen och materialen man kan använda sig av är förstås ganska begränsade i ett dylikt gratisprogram, så ifall ni undrar vad det är för gråa klossar mitt på golvet så kan jag tala om att det är skåp/bänkar. Programmet använde sig dock av skåp/bänkdjup på 39 cm, så jag tog i och släpade ut dem 21 cm ut på golvet för att få till standarddjupet på 60 cm. För att man ska ha någon nytta av bastun och dess värme så skall bastun, förutom en bastukamin, naturligtvis också ha en dörr, men det var tekniskt omöjligt att placera någon sådan i mitten av rummet.

Man kan endast rita ett rum i gången i programmet så denna lilla ritning är således tre olika ritningar som jag printscreenat och sedan mycket professionellt klistrat ihop i Paint.

Och det räckte inte med planritningen, nej klart det ska vara i 3D också:




Ovan ser ni då slaskingången i dess fulla prakt, om än något omöblerad. Det var en omöjlighet att hitta farstuattiraljer såsom skohyllor, klädhängare/hyllor och en spalt där man kan skölja stövlarna i ett badrumsplaneringsprogram.

Sedan har vi tvättstugan, som fick en munter väggbeklädnad och blev till en jordkällare med tvättmaskin. Det fanns inte heller några bänkar med standardhöjd att använda i programmet, men meningen är att det bredvid både tvättmaskinen och tvättstället ska finnas arbetsyta. Ovanpå tvättmaskinen kommer förstås vitvarornas konung torktumlaren.


Det var kanske en miss att klistra in alla bilder från alla vinklar av bastun/duschen i en enda bild, för nu ser allting bara ut som att skulle man mot förmodan hitta in i bastun genom denna svarta kakellabyrint så skulle man aldrig hitta därifrån. Vänligen återgå till planritningen för en tydligare helhetsbild.

Så med detta jyckel har jag nu tillbringat halva min lediga dag, och jag har funnit denna sysselsättning synnerligen terapeutisk. Nu ska jag dock slita mig från datorn och ta tag i städningen av vårt nuvarande hem istället för att drömma om det framtida.

Fredag imorgon! :)

torsdag 5 november 2015

Grundarbete - The neverending story

Det händer nog saker i vårt kära Storback (iallafall försöker jag intala mig det). Det är iordningsställandet inför gjutningen av klacken runt stenfoten som vi håller på med, och har i princip hållit på med nu sedan sommaren. Det betyder ungefär skrapa, putsa, gräva, repeat. Flytta stenar. Ta bort rötter. Spika bräder runt om på insidan och utsidan. Fylla med sand. Platta ut sanden. Jaa ungefär såhär ser det ut:





Det är varken roligt eller spännande. Snabbt går det inte heller.


Vid arbete med stenfot är det mycket viktigt att använda ändamålsenliga verktyg. För den verkligt genuina restaureringskänslan, använd enbart gamla, handgjorda verktyg. De får gärna härstamma från renoveringsobjektet i fråga. Här körde jag en gyllene mellanväg och använde till ändamålet urpåtning av jord mellan kilastenar, ett gammalt rostigt sågblad och en ny grön plastspade. Sågbladet, vars senaste användningsändamål torde ha varit att täta råtthål, visade sig fungera utmärkt också för detta syfte. Plastspaden inhandlades för två euro på Ollilas butik i Härkmeri och fyllde även den sitt syfte även om den var tillverkad i Kina och inte närapå lika anrik som sågbladet.


För att folk ska tro att det faktiskt framskrider här så har vi spikat upp några vindskyddsskivor. Här firar vi med regn i sidled när den första sättes upp.



De enda som tycker det är roligt med stenhopar och nivåskillnader i huset är våra katter. Själv börjar jag bli duktigt trött på klättrandet ut och in och mellan rummen.



På denna bild kan ni se ett konstverk bestående av ett cylinderliknande föremål med korroderad yta, toppad med ett konformat föremål med lucka, också dessa starkt korroderade. Dessa omringas av ett väl utfört hantverk där man använt sig av röda, rektangulära stenar samt en grå, sandaktig massa, synbarligen för att sammanfoga dessa rektangler. Konstpaus och utrymme för tolkning. Vi befinner oss med andra ord i lillstugans bastu och det cylinderliknande föremålet är ett rostigt ålifat fyllt med stenar och alltså före detta bastukamin i lillstugans bastu. Nu är den ännu mer före detta för jag har plockat alla stenar ur den och kastat ut den, samt tillbringat en hel eftermiddag  med att rada användbara tegelstenar i en fin hop invid farstudörren. För att jag inte orkade bära ut dem en och en och hade inte heller tillgång till traktor när jag fick den stora lusten att riva murar. Vet inte om det kommer att bli nån bastu här i framtiden eller om det blir en gårdsbastu istället, men i vilket fall som helst så skulle kaminen och muren ut ändå.

Nu kom sambon hem från detta fantastiska kulturarv så nu skola vi avnjuta lite glögg!






måndag 28 september 2015

Tillägnat de övergivna.

Jag har en hobby som jag har utövat i allt större utsträckning de senaste åren. Förut brukade jag helt enkelt kalla den för vad det är; "snoka i gamla hus", men för något år sedan snubblade jag in på begreppet Urban Exploring. Jag hade dittills känt mig rätt ensam om min något underliga hobby, men insåg då att det faktiskt bara i Finland finns ett tusental aktiva utövare. Gick med i gruppen, och det är både fascinerande och ledsamt att se andras bilder över objekten de besökt.

Att jag varit fascinerad av gamla hus sedan barnsben har väl inte undgått någon, och ju mera förfallet, desto mera spännande blir det. Jag vill veta vem som bott här, vad som hände med dem och varför huset lämnades att ruttna bort. Jag vill in och se i vilket skede man tryckte på paus och tideräkningen stannade. Se vad som lämnats kvar till eftervärlden från en svunnen tid.

Hobbyn är för mig lite sado-masochistisk. Jag kan inte låta bli att fundera på vad som finns innanför väggarna på ett övergivet hus. Fast jag ungefär vet vad som väntar mig blir jag ofta illa berörd när jag väl kommer in. Ledsen. Det är så sorgligt att jag ibland bara skulle vilja sätta mig ner på någon av de gamla stolarna och börja gråta.


Varje gång börjar livet från den svunna tiden spelas upp som en film i min hjärna, med husets tillhörigheter som rekvisita. Skådespelarna är och förblir oftast okända så när som på ett namn, men handlingen är ungefär den samma.

Här har någon faktiskt bott. Här har människor lagat mat, sovit, arbetat. Här har man skrattat, älskat, gråtit, bråkat och blivit sams igen. Här har det gjorts barn, fötts barn och firats kalas.

Elden i spisen har värmt frusna händer och fötter, torkat våta ullsockar, gräddat bröd och kokat potatisen i emaljkastrullerna. Grannar och andra bekanta har kommit in, satt sig på soffan innanför dörren och pratat en stund. Kanske har de blivit bjudna på bröd. Kanske har de fått en kaffetår som druckits ur de fina arabiakopparna som nu både är kantstötta och saknar öron. Kanske har de rentav fått sig en sup jaloviina ur de nu tomma flaskorna som ligger här och var.

Här i storstugan har man varit trött, lagt sig på soffan, läst tidningar, lyssnat på radio, stickat sockor och kokat kaffe. Barnen har kommit hem från skolan, gjort läxor, man har gått ut till ladugården och mjölkat, kommit in och ätit mannagrynsgröt. Det fanns fortfarande mannagryn i paketet med bäst före datum tidigt 70-tal.


I ladugården har man tidiga morgnar mötts av sex stycken råmande kor, som försett hushållet med mjölk, grädde, smör och ost. Jag blundar och känner värmen från djuren och jag hör deras idisslande. Jag lever mig djupare in i filmen och tar rollen som gårdens husmor. Jag hör ljudet av mjölkhinkarna när jag diskar dem, ser korna lägga sig ner, kollar att allt är okej innan jag tar mjölkhinken och går in för att dricka morgonkaffe. Kommer tillbaka till verkligheten när jag måste lyfta på fötterna och kryssa mellan allt bråte för att inte bryta fötterna på vägen ut.

Och i något skede tog filmen slut. Vad hände? Att korna försvann lyfter väl ingen med förståelse för landsbygdsutvecklingen på ögonbrynet åt, men när, hur och vart försvann de som bodde och levde här och när blev det råttornas rike? Kläder, skolböcker, mediciner, köksredskap, ja alla en människas tillhörigheter slängda i en salig röra. Varför har nån inte brytt sig om att städa bort allt? Varför lägger ingen något värde ens på de gamla möblerna? Efter att nyckeln vridits om i hänglåset en sista gång, får väder, vind och skadedjur härja fritt och tillverka ett spökmuseum, ända tills någon fönsterruta krossas eller ramlar ur och det blir fritt fram för gemene man att klättra in.


Jag tänker på Nabba och min mormors gård, som båda ännu lyckligtvis är bebodda. På Storback, som redan var på god väg att gå detta öde tillmötes. Det är och förblir väl antagligen det enda hus jag kommer att kunna rädda. Förutom om det på något vis senare i livet står i min makt att förhindra att detta är den syn man möts av när man stiger in i det gula huset på ladunabbavägen, så är det klart att jag räddar det också. Det ska inte komma några bilder av mina hus på UE-sidan, och om de som övertar husen efter mig är av annan åsikt så kommer jag tillbaka och spökar...

tisdag 2 juni 2015

Det går framåt!

Nu har våra byggare varit och farit, 7 arbetsdagar tog det för dem att byta ut alla ruttna stockar och lyfta den södra delen. Den blev lyft ca 30 cm och taket höll...



..det ser till och med rakt ut fortfarande! :D

Som byggare anlitade vi Perinnerakentaja Leo Lönnroth, som med en egen hjälpkarl + Simon utförde arbetet. Trevliga och kunniga killar, kan absolut rekommendera dem! Företaget finns på facebook, dit bilder av vårt hus antagligen kommer i något skede, och så har de en hemsida: www.lönnroth.fi

Själv har jag inte hunnit träffa dem så mycket under arbetets gång eftersom jag har jobbat ungefär samma tider som dem, men Simon har å andra sidan fått sig en veckas språkbad utan mig som livlina. Var nog riktigt nyttigt :D Förutom stockarbetet ska vi eventuellt också anlita dem när det blir aktuellt med renovering av fönstren.

Här följer ännu några bilder från veckan:


Hårt åtgågna stockar under sydvästra kammarens södra fönster


Spisen (eller spisarna) i de södra kamrarna har åkt ut.



Ruttet hörn, renputsat från det ruttna. Ser eländigt ut men har ingen betydelse byggnadstekniskt enligt expertisen. Och det kommer ju annat material på.





Första kaffekoppen som kokats i huset på många år! :D


Klättra, klättra, ut och in och mellan alla rum...


Tyckte att kvisten var så bra att ha så den lyfte vi hit! Har använt den som mellanförvaring för de stockar som jag putsat rena från bergull, och som vi sedan använt som "lappverk". Stockarna härstammar från en före detta skola som ursprungligen stått precis på andra sidan den lilla gårdsvägen, alltså mellan gårdsvägen och landsvägen. Den flyttades i något skede till djupviken och har varit i ungdomsföreningens regi. I höstas meddelade skifteslaget att om vi vill så får vi hämta allt vi vill ha av huset, stockar, fönsterkarmar, ja vad som helst, resten eldar de upp. Vi hämtade både fönster- och dörrkarmar och stockar därifrån, så nu är Storback lappat med stockmaterial från sin förra granne :) De ljusare stockarna som syns är dock nysågade.

Nästa skede är nu då att börja med grunden, gjuta och ha oss. Spisen i den stora salen borde också stabiliseras upp snarast möjligt.

Så stockarna är utbytta och huset upprätat, kan väl betecknas som att en milstolpe är nådd. Jag kan väl inte påstå att det var min förtjänst, men det känns nog bra att komma hem från jobbet och se att saker har hänt och att huset är i kunniga och trygga händer! Skulle ha varit intressant att själv få se hur de riktigt bar sig åt, men samtidigt har det varit rätt skönt att jobba inomhus de senaste veckorna. Här orkar det blåsa, varje dag... Var upp till Lillby i lördags och fick grym hemlängtan till Nabbas varma och torra klimat, där var det +22 på verandan. Har inte vant mig vid att va skäribo riktigt än..

Försökte planera och föreställa oss vår farstu ikväll, alltså kvisten, genom att rada ut diverse brälappar från huset. Brälapparna skulle då föreställa ytter- och innerväggar, påminde en aning om när jag som liten byggde barbiehäststall av böcker. Det hela gick sådär, vi flyttade brälapparna av och an, fick rödmyllade händer, hade delade åsikter om vilken storlek en tvättstuga bör ha och det hela slutade med en ytterst oändamålsenlig ordväxling om huruvida man skall förvara verktyg i en farstu eller ej. Ordväxlingen slutade med att jag tappade konversationslusten och gick hem och öppnade en flaska vin. Så här sitter jag nu och känner mig nedlugnad efter skrivterapi ackompanjerat av ett stort glas vitt, samt återigen förmögen att konversera på en saklig nivå med min fästman.

"Noo jöutas he" som de säger i mina hemtrakter, men vi brukar skoja om att om förhållandet inte överlever renoveringen så är ju huset iallafall så stort att vi kan bo i varsin ände :D

Fred och kärlek!




tisdag 14 april 2015

Mera historia

Skrev ju tidigare lite om gårdens tidigare invånare utifrån information som jag hittade i Gunnar Nybonds bok "Skaftung by i Kristinestad." Lånade sedan författarens andra böcker "Soldater, torpare och bönder" samt "Bottnisk bygd" från biblioteket i hopp om att få mera klarhet i historien. Men så mycket mera klarhet fick jag inte, snarare blev jag än mer förvirrad. 

I den första boken står det ju att August Anselm Teirfolk, f. 5.12 1881 som Hilma gifte sig med "hade sitt ursprung i gården Öman i Ömossa och tillhörde inte själv släkten Teirfolk." Det framgick ju då varken varför August Anselm hette Teirfolk eller varför han bodde i Skaftung, och om han redan då bodde i Storback, eller om han och Hilma flyttade dit tillsammans efter giftermålet.

I boken Bottnisk Bygd står däremot att Hilma gifte sig 11.6.1907 med bondesonen August Anselm Augustinusson Teirfolk i Skaftung. OCH! "Hans hemgård kallades i byn Storback."

SÅ, vi får ju därmed anta att August Anselm bodde på Storback redan innan giftermålet med Hilma. Men om Storback var hans hemgård, var han då född där? Isåfall borde han ju ha blivit född där redan 5 år innan gården gick släkten ur händerna, 1886. Men det kan ju inte stämma. Så var föddes han, vad gjorde han och var bodde han de 21 åren innan han gifte sig med Hilma? Har hittat brev i Storback som det står "Anselm Teir" på, så han har eventuellt tagit namnet Teirfolk senare. Men August Anselms föräldrar och släkt omnämns inte i någon av böckerna så ledtrådarna stannar där. August Anselm förblir tillsvidare ett mysterium, liksom de 21 åren mellan 1886 och 1907. Får väl nog försöka gå igenom det berg av gamla brev och andra dokument som vi hittat i huset, kanske någon lösning finns där.

Har inte så många bilder att bjuda på idag, vi håller fortfarande på med urmockningen av golven. Den mögliga musikstudion i ladugården är nu också utriven, här är några bilder därifrån:




All bergull är nu utrivet och man kan åter andas i den forna ladugården. Den kommer att återgå till sitt ursprungliga användningsändamål ännu en vacker dag, var så säker...

Det känns som att det går lite långsamt just nu, men bara det blir lite varmare och torrare ute så ska jag bland annat påbörja reparation och målning av uthusets fasad. I helgen kommer de också äntligen och hämta bort den ruttna bastun som har förfulat gården hittills.

Vi borde ha alla golv någotsånär utmockade tills slutet av maj, då kommer nämligen vår byggare och börjar på med grunden och byta ut ruttna stockar. Så kanske det börjar kännas som att det går framåt lite. Inspirationen har inte riktigt varit på topp den senaste månaden, men kanske den återkommer småningom.

Väntar också på att den ruvande gåshonan ska kläcka sina ägg (om det nu blir något av dem) så vi får ut de skrikande fåglarna ur min ladugård. Alla tre vaktar de hennes ägg så den som kommer nära kan vänta sig att bli rejält utskälld, och hackad! Själv har jag satt mig i ganska bra respekt, men hörselskydd är att rekommendera när okänt folk kommer nära...


Har dessutom fått Haave seminerad så nu är det bara att vänta och se. Påbörjade idag en långdragen rumba att få alla papper i skick så att jag kan söka lantrasstöd för korna i vår. Haave har ju inget öronmärke alls i öronen (etta är tappat och andra ligger i mjölkkammarfönstret) och Juuliska har bara eu-märket. Borde beställa nya så att de inte har något att klaga på när de kommer och granskar. Inte vet jag vad de har gett mig för koder och nyckeltal vid lantbrukskansli men de går nog iallafall inte att använda till något webelmer eller weblammas. Dessutom ska det beställas stamboksintyg, fyllas i och lämnas in blanketter... Får se om det blir något av dethär. Kan inte finnas något mer invecklat än när man ska ha att göra med dylika myndigheter. Fastän jag har agrologexamen och arbetserfarenhet från både landsbygdskansli och Faba, så står jag som ett fån varje gång jag ska ha något gjort som har med djuren att göra. Och skulle man mot all förmodan tro sig ha något på klart, så har nog något hunnit ändras när man ska ha något uträttat. Suck. Det borde helt klart införas en kurs "Allt du behöver veta vid anskaffning av dina första nötdjur." Vilka all världens signum man behöver, vart man ska anmäla vilket, vid vilken tidpunkt, och vem ska man ringa till i vilket ärende. Så skulle man slippa tillbringa dagar vid google och telefonen, ringandes fram och åter. 








lördag 28 februari 2015

Krigszonen Storback

Inleder med en varning om att detta inlägg inte kommer att bjuda på några som helst romantiseringar. Söker du inspiration till vit lantromantisk inredning eller trevliga bilder på ett bondepars vardag kan du söka dig någon annanstans, och du bör nog inte bemöda dig om att komma tillbaka, åtminstone inte när det gäller det första..

Huset är närmast jämförbart med valfri krigszon, och soldaterna som utövar kriget där börjar bli en aning sargade. Mentalt är vi väl ännu i ganska gott mod, men kroppsligt är vi för tillfället inte riktigt i toppskick. Jag har dragits med en förkylning sedan en månad tillbaka, trodde redan att jag repat mig en gång men för några dagar sedan slog den till på nytt med underbar rinnsnuva och nästäppa. 

Som grädde på moset har mina leder värkt från och till, mest till, under hela vintern tack vare det härligt kalla och fuktiga klimatet vi har här på Österbottens västkust. Detta har lett till trötthet, huvudvärk, muskelspänningar och total muskeltrötthet, jag som alltid sett mig som tämmerligen stark har nu haft svårigheter att fylla en ynka skottkärra med gräs på morgonen. Simon är inte heller som han brukar och vi börjar misstänka att vi har mögel i stugan vi bor i. Vi experimenterar nu med att sova på vinden och se om det skulle ha någon positiv inverkan. Vi borde ju egentligen ta mögeltester, men jag är nog i ärlighetens namn lite rädd för de provsvaren.. Vart skulle vi isåfall flytta? Men samtidigt är det ju inte att leka med, man kan ju inte bo i mögelhus. Men jag har nog aldrig varit så dåligt i skick som denna vinter, det blir nog inget roligt liv att leva om man alltid ska må såhär om vintrarna. Det är ju nästan tur att man varit arbetslös, skulle ju antagligen ha varit tvungen att sjukskriva mig i tid och otid annars. Skulle jag inte ha haft Simon, Storback och djuren skulle jag nog ha dragit ett långt finger åt detta lands klimat och sökt jobb i något varmare land och inte kommit tillbaka förrän temperaturen här blivit minst +15.

Men nog om hälsotillstånd och väderförhållanden och åter till vårt kära hus.


Vi har fått låna ett rullband/elevator av Rickard, vilket underlättar utmockningen. Här håller vi på i mellankammaren.


Golvet i salen i nuläget. Här ska ännu mockas ut.


Golvet i köket. Kan hända vi får tänka om lite med golvplankorna. För det första är de rätt förstörda med alla spikhål, dessutom är de som varit närmast ytterväggen ruttna på grund av gifturetanet som blivit insprutat längsmed ytterväggarna. Hittade också bergull i golvet, vilket inte heller direkt hjälpt till att hålla plankorna i skick.


Ruttna stockar i nedersta varvet, nordvästra kammaren. Här är golvet färdigt utmockat..


..så när som på detta hörn. ELÄNDE att bygga spisar ovanpå träverk, som nu är halvruttet! Som att ni inte skulle ha haft stenar i denhär byn?! Hur ska man kunna spara sånthär hade ni tänkt?




Köket som det ser ut för tillfället. Nästan hela mellantaket är nersågat och värmer bra i vår panna.

Nu blir det intressant att se vad spismuraren säger om alla eldstäder och skorstenar. Hittills har det ju verkligen inte sett något vidare lovande ut, enda ljuspunkten är att salens spis tack och lov är murad på stenar hela vägen ner. Får se hur det ser ut i köket, där vi inte har hunnit riva bort alla golvplankor än. Fan ta om det också ligger på ruttna stockar...!


Tog ju inga bilder då sist på lillstugan efter min och Sofies storstädning, så här följer några. Här har vi dock "ödat" ner lite igen, då vi varit på mellantaket, och Simon på taket, och åtgärdat läckage, så nu borde det inte åtminstone regna in här längre.




Fint timmer. Det är nästan lite deprimerande att timret och grunden i lillstugan är i bättre skick än i stora huset! :D Det skulle man ju dock inte tro vid en första anblick utifrån..


Bastukammaren



Hittade en hel hop med mestadels morsdagskort i lillstugans farstukvist, jättevackra, färgstarka gamla kort med glitter och dikter. Pröva googla morsdagskort idag och vad hittar man?


Vad är det för fel på folk idag? Det gäller inte bara morsdagskort, utan i princip allt. Inredning, kläder, hårfärg... Sedan när blev det fel att använda färg? Sedan när blev beige en färg? Ååhh, beige, grått och gammalrosa. Ååh änglar utan näsor och munnar. Såå fint. Så lagom. (Och vad är det för sätt att stava!!??)


Herregud, jag måste sluta nu :'D My eyes!

Jaa, ehrrm, var var jag nånstans? Joo, kiosken tänkte jag bjuda på en bild av!


Fantiserade i början att man kunde använda denna som exempelvis hönshus, men vi har nog konstaterat nu att den är nog för rutten. Hönsen tar nog illa upp om de måste bo i denhär mögelboden.


Mögelboden inhyste bland annat en oergonomisk barnvagn som nog sett bättre dagar.


Dessutom inhyste den en söt och stabil liten pall. Fascineras lite över hur vi ännu kan upptäcka nya saker på detta hemman, men nu tror jag nog faktiskt att alla vrår börjar vara genomgågna.

Nu får det räcka för denna gång, ska sätta igång och göra bondost som svärmor beställt tills ikväll. I utbyte skulle jag få färdiglagat kött så jag tyckte det lät som en bra bytesaffär.

Trevlig lördagkväll!