Hoppas det går åt helvete för dej.

Diskussionen om näthat, nätkärlek, feminism och anti-feminism går het ute på nätet. Läste just Linnea P:s blogginlägg om låten "marry me" samt tillhörande kommentarer. Inlägget var bra skrivet och jag skriver under på allt hon påstår, kommentarerna orkade jag dock inte läsa ens hälften av. Reagerade själv på låttexten när jag hörde den första gången, men fäste liksom ingen större uppmärksamhet vid dess fånighet. Det mesta som spelas på radion nuförtiden är ju mer eller mindre fånigt. Jag brukar inte höra så mycket på radio just pga detta.

Men som vanligt när en kvinna har starka åsikter så väcker det diskussion. Främst bland män. Och (ursäkta mitt uttalande nu) men män kan vara sådana svin. Långtifrån alla, men vissa. Jag vet inte om man ska ursäkta dem för deras dumma uttalanden för att de inte kan förstå hur kvinnor upplever saker och ting, men ibland skulle man ha lust att bara ge dem en ordentlig käftsmäll. Detta blir inget manshatsinlägg (ja tycker ju om karar), men jag kände en stor lust att få säga min mening i detta ämne.

Jag har alltid upplevt mig själv som en stark kvinna. Jag har aldrig varit sådär stereotypiskt undergiven. Uppväxt med bröder och pojkkompisar har jag aldrig haft svårt att få ordet ur munnen och försvara mig när så har krävts. Efter att sedan ha kastat bort tre år av min tonår på ett destruktivt förhållande bestämde jag mig för att aldrig låta någon karl sätta sig på mig igen. Kanske därför jag inte reagerat över denhär debatten förrän nu. Nu, när det slår mig, att jag faktiskt varit med om liknande saker som kvinnorna i denhär videon berättar om.





En gång var jag vän med en man som jag nu har sagt upp kontakten med. Jag var singel när jag lärde känna honom, han var upptagen, men som så många andra upptagna män så hade han en lust att flörta med andra kvinnor. Jag brydde mej ärligt talat inte nämnvärt över att han flörtade med mej, skickade snuskiga kommentarer åt mej via msn, till och med visade sina "muskler" i webcam för mig. Jag tyckte han mest var löjlig och funderade en och annan gång vad hans flickvän skulle säga om hon visste vad han hade för sig.

Med tiden gifte han sig, fick barn och vi hördes allt mer sällan. Ibland kunde han fråga hur läget var via facebook, inget mer med det. Fortfarande kunde han fälla någon snuskig kommentar, men jag tog liksom ingen notis om det, lät det passera helt enkelt. Tyckte det inte var något att haka upp sig på.

Småningom blev jag tillsammans med Simon. Detta visste den upptagna mannen om, trots detta kunde han ringa mitt i natten, men jag svarade aldrig. Tänkte han kan väl för fan ringa på dagen om han vill något och sen tänkte jag inte mer på det. Mittiallt, en kväll när jag inte hört av den upptagna mannen på länge, började han chatta med mig på facebook. Direkt med sexistiska antydningar. Jag skrev, som jag alltid brukar, något i stil med "jaa just he". Så kom det "men skriv na kul nu å is itt va så stel". Då brann mina proppar. "Sköjt ungan din tu å is itt va så sjuk i hovo" tyckte jag. 

Ojoj, där tryckte jag på en öm punkt. Jag frågade vad han har för fel som måste ringa mitt i nätterna och sa han skulle sluta med detta. "jag ringer när jag vill" var svaret på detta. 

Nu började jag bli riktigt förbannad. Vem fan tror han att han är? 

"förr var jag smal.. men nu väger jag 105 kg och ska krossa alla som har jävlats med mig!" kom det. Friskt... tänkte jag.

"ska du koma hid och kross me nu för att jag säjr sanningen åt de?" frågade jag.
"nä, jag krossar itt nan som e så svag som te". Nähe. Nänä. Fegis.
"tu er en sånde käng att bånen din komber att väx åpp me föräldran skild"
"hellre det än att de måste växa upp med en far som dej" kontrade jag, fortfarande lugnt, i hopp om att få sista ordet. Sen började det komma.

"du tror du får all, men i slutändan vill itt nan ha de. Du er en horo."
"föstar it du att du er en slyno, du ska ju ha allt som rör se, he vejt ju all"
"bara du fick ejn i tagi så va du nöjd. Ja e så satans glad att ja itt ha knulla de" Precis som om det skulle varit bara hans val. Jaa, tack detsamma, kan jag bara säga!
"knull runt tu bara, he har du allti jort"
"ja sku itt ha sagt naa åv dehär men he va tu som börja"  (he va tu som börja.. vad är du, fem år!?)


Efter en meningslös diskussion där jag försökte klargöra hur han kunde veta vem jag varit och inte varit med, och vad detta överhuvudtaget rörde honom i ryggen, visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta så jag tyckte att "jag tar bort de som vän så slipper tu va vän me en horo å jag slipper va vän me ett psykfall."

Kan tilläggas att mannen idag är alkoholiserad (vilket han nog redan var vid trakasseringstidpunkten), frånskild och hans barn gick samma öde till mötes som han sa att mina skulle göra.

Nu kan man ju dock fråga sig om jag är då bättre än han? Var allting bara hans fel? Jag var ju också minst lika spydig tillbaka. Men det måste man väl få vara? Man ska få försvara sig. Detta upplever jag att jag många gånger får skit för, och sällan uppbackning av mina kvinnliga vänner och bekanta. Mamma brukar säga, som morfar sade att "nain måst ju va na betär å." Men vad hjälper det att ignorera? Visst, man sänker sig då inte till samma nivå, men att något skulle bli bättre av det, har jag så många gånger bevisats motsatsen på. 

Förtjänar man att kallas en bitch, hora och slyna för att man säger till en man att sluta bete sig barnsligt och ta hand om sin familj? Ska man bara ignorera sånt? Likaså, ska man ignorera att bli tafsad på, slagen och verbalt förnedrad? Många brudar gör så, tyvärr. Men inte jag. Jag tål ganska mycket men tyvärr står jag oftast också ensam när jag väl går till motattack.

Jag och min bästa kompis i lågstadiet brukade på skoj säga åt varandra strax före ett prov "hoppas at e gar åt helveti för de". Har lite likadana känslor nu gentemot denna man.

Jag har aldrig brytt mig om liknande kommentarer. Inte blir man ju glad över att höra sånthär, men sist och slutligen har det inte bekommit mig desto mera. Om folk tycker man är en hora, slyna eller whatsoever, så är det deras problem. Sålänge man själv vet vad man gör och kan stå för sina handlingar så spelar det ingen roll om du haft sex med 0 eller 1000 personer. Det är var och ens privatsak.

Med detta sagt: Gör vad ni vill, skit i missunnsamma och avundsjuka människor och acceptera aldrig att bli behandlade som skit.

#fiamedtaggarnautåt

Alltså vem är dethär?

 Body made by gamla båsladugårdar.

Hittade några gamla snygg-bilder på datorn. Någon som känner igen denhär bruden? Undrar vart hon har tagit vägen. Mest undrar jag vart hennes kropp tog vägen. Frisyren vet jag inte om jag saknar.

Bilderna är tagna av fotograf Anders Wingren för ca 4 år (och 10 kilo) sedan. Han var duktig att jobba med, kände mig som en riktig supermodell! :D

Dessa bilder är förvisso en aning redigerade, men man kan inte redigera sig till platt mage och snygga armar. Iaf inte jag.

Fy fan vad snygg jag var. OCH SMAL. Jag som inte tyckte jag var speciellt smal den tiden ändå. Och som jag åt var jag nog inte förtjänt av en sånhär kropp, bara skräpmat, och drack hutlösa mängder öl. Helt ofattbart. Tänk om man hade haft förstånd att njuta av den kroppen då! En dag ska jag se ut så igen. Kanske man ska börja jobba som avbytare igen, ändå? 

Allt känns som ett bra alternativ i jämförelse med de tusen skolarbeten jag så borde ta tag i.

Tror bestämt jag ska unna mig en liknande fotosession igen om jag kommer ner till samma siffror på vågen nån gång.

Still dreaming

När man inte kan göra något åt saker i verkligheten, återstår bara att drömma.

Med en far som sålt hus hela sitt liv (nåja, iaf hela MITT liv), har jag nog blivit lite miljöskadad. När jag var riktigt liten byggde jag och pappa alltid legohus (det gjorde jag förresten häromveckan också med lego som svärmor letat fram åt barnbarnen, synd att jag inte fotade. Det hade järnväg fram och allt :D)

När jag blev lite äldre lekte jag med dockskåpet, är nästan riktigt "harma" över att vi sålde dockskåpet på en Juthbackamarknad när jag var i de tidiga tonåren.

Jag byggde kreativa stall åt mina barbiehästar med hjälp av böcker som fick tjänstgöra som boxavskiljare. Och som jag RITADE stall. Själva utsidan brydde jag mej inte om, det var planlösningen som var det intressanta.

Jag tittade alltid i pappas huskataloger och funderade vilken modell jag helst ville ha. Våra åsikter gick ofta isär :D

Och varifrån min passion för gamla hus kommer är det ingen som vet. Allting började från "Millers husi", har varit fascinerad av det så länge jag minns. Nuförtiden kör jag om det så ofta, och har till och med fått möjligheten att ta mig en titt på insidan, så spännande vet jag inte om det är längre. Men visst är det fortfarande vackert :)

Men det var inte min konstiga fetisch för planlösningar jag tänkte skriva om. Egentligen tänkte jag bara posta en massa bilder på inspiration till min framtida borg. Håll till godo.

De rosa mattorna och det konstiga mönstret på duschväggen, nää. Men det svarta kaklet, jaaaa <3 (Hus&Hem)

Detta är nog något av det vackraste jag sett i retroköksväg. (enblommigtekopp.blogg.se)

Hups, klockan är mycket, måste gå ut och sopa foder åt korna. Min stora livsuppgift idag. Mera en annan gång!

Rea-fynd

Gott nytt år!

Mellandagsrean gick mej förbi, några nya tröjor handlade jag i Jeppis i förrgår men det var allt. Däremot såg jag att DollybirdRetro hade vinterrea och därifrån shoppades nu lite uppiggande föremål för en totalsumma av billigt!

Den grönbrun-blommiga gardinerna (eller gardinerna, det var en stor och en liten kappa) var förvisso inte på rea men jag kunde inte motstå det ljuvliga mönstret. Tre blommiga burkar i olika storlek, en OANVÄND(!) emaljkastrull, och 2 längder och en kappa (som kan göras till två) av det söta, blåa blommönstret. Väntar som ett barn på julafton på paketet :)

Skolan börjar imorgon igen, eller för min del först på tisdag, men imorgon flyttar vi ner till Ekenäs igen. Jullovet, liksom alla andra lov, försvann i raketfart. Nu skulle det gälla att vara aktiv med slutarbetsskrivande och tenterande så man blir färdig till våren och kan börja göra något man verkligen vill. För det är väl det alla gör när de är utexaminerade? Hmm...

Hus-surfing

Altså vad underbart det är att kolla på gamla hus till salu på nätet. Reasons:

1. Jag behöver inte smyga runt som en annan bandit och kika in genom fönster på obebodda stugor och vara rädd någon ska komma på mig
2. Just nu är årstiden väldigt olämplig att göra ovanstående med tanke på köld och spår i snön.
3. Sällan ser man ändå något desto vidare genom fönstren eftersom gardinerna oftast är fördragna
4. Jag kan dela med mej av pärlorna på min blogg! :)
 

 

Retrokök var det ont om, här var det finaste jag hittade.

Härliga tapeter och möbler..

 

Och för att bryta av det vita och gröna kommer nu lite äkta retrofärger.

TAPETEN TILL VÄNSTER!! <3

 

Nämen vilka fina sovrumstapeter, med såna sover man gott kan jag lova er! ;)

 

Jag älskar när det är lite såhär extremt, att gränsen mellan fantastiskt och fantastiskt ful blir hårfin.

 

Lustigt att jag bland allt det fula återfinner så mycket som finns i mitt eget hus, det vita nattduksbordet/lådhurtsen har jag också ett exemplar av. Sängen är också skrämmande lika..

Men nu kom Simon och störde mej i mitt kreativa skrivande, så jag får fortsätta en annan gång. Jag har ju hela jullovet på mej, starting now :)

Sick and tired

..som den blonda sångerskan med röda solglasögon sjöng i millenniets början med likadan kråkröst som jag har idag: "I'm sick and tired of always being sick and tired!" Eller nu ska jag inte överdriva, sjuk är jag ju inte hela tiden, men trött skriver jag under på.

När allt känns som piss och skit, mörker och helvetets röda gafflar i röven, måste man koncentrera sig på saker som gör en glad. Höra på bra musik, titta på fina bilder och drömma om den ljusnande framtid som folk pratat om ända sedan studenten. Väntar fortfarande på den, har inte gett upp hoppet ännu, nejnej.

"It's nice to be important but it's more important to be nice." Han är nog en fyndig man dendär HP. Och alltid lika fuck the system. Skiter en hel hög i musiktrender och kör sitt eget race. Han låter likadant (och mer beaktansvärt, SER likadan ut som på 90-talet) men varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Förvisso gör han också, som dagens djs, remixer på redan existerande låtar, men han gör det på ett annat sätt. Han gör låten till sin egen och inte bara en clubversion av det som råkar spelas på radion idag. Den dagen Scooter gör en clubmix av somebody that i used to know kommer hela min världsbild att rasa. Att påstå att Scooter är nice är mer som en förolämpning, Scooter är far above and beyond nice. Får mej alltid på bra humör :)

Gjorde sedan misstaget att surfa in på room21.fi.

En sån soffa vill jag ha i min ljusnande framtid.

Och tillhörande fåtölj och fotpall! Ja baa, IIIIIH, AAAH <3 Och så priset, soffa: 799 €, fåtölj 419 €, 319 €. Ja baa.. AAAIJ.

Deras lampor blev jag också helt förälskad i. När jag blir rik...

2 veckor kvar till jullovet. Det kliar i fingrarna att börja renovera köket, min far var dock av en annan åsikt. "Va ska du göra lägg pengar i hedee, vem vejt, mittiallt flyttar du taan?" Jaa, mittiallt gör jag det, men det känns inte som att det kommer att ske det närmaste året iaf. Nå, vi får se. Kanske jag nöjer mig med att måla om lite möbler.

Nepp, nu ska jag koka en tekopp, släcka ner room21 fliken fort som blixten och bläddra lite i Tove älskade hem.

Resurrection.

Jul i köket

Ojoj, jättelängesen jag bloggat nu igen! Det har varit fullt upp med studier, skolarbeten, studieLIV och det eviga resandet mellan Ekenäs och Österbotten. Usch, hatar verkligen att sitta i bilen närmare 1000 km i veckan, ska bli så skönt att bli färdig till våren!

Senaste helg var jag iaf hem till min älskade gård och påbörjade julpyntandet. Kändes liiite för tidigt att ställa fram allt vad tomtar och troll jag hittade i skåpen, men julgardinerna kom sig upp (efter att jag trätt kökets sidogardiner på fel stång 3 gånger) och nu kunde jag äntligen sätta en ljusstake i köksfönstret då kära far fixat ett eluttag inom räckhåll! :)

Bara snön som fattas för en komplett vinteridyll.

Mitt mormorsrutetäcke fick användning som överdrag till köksbänken tillsvidare.

De söta ko-kuddarna fyndade jag på Juthbacka (de är röda med vita prickar på baksidan ifall man tröttnar på korna. Fast vem kan nu tröttna på kor?)

Jag blir aldrig klok på hur jag ska placera alla tavlor. Väggarna är sönderspikade, kanske man väntar med att tapetsera om innan man kan bestämma sig hur man ska ha tavlorna. En omtapetsering/målning skulle nog inte vara helt onödigt, titta så svart taket och väggarna har blivit av all eldning genom åren :(

Köksskåpen har eländig färg. Helst skulle jag riva ut de övre skåpen och ersätta dem med öppna hyllor. Alternativt måla alla dörrar sådär ljust retrogult (vanilj).

Pappas jakthund Nelly har fått en alldeles egen kopp :) 

Denna underbara retroklocka fyndades i ett vindsskåp. Den är en sån som tickar varje halvsekund och en vetenskap att ställa in så att den går rätt (man ska skruva och ställa med transistorn). Men vad gör det att den går några minuter sent, den är ju så fin!

I skåpet står Arabias Uhtua-servis som jag samlar på. Hedersdiplomet för 1-klassig mjölk härstammar från mormor och morfars gård och är från år 1965 då mamma föddes. Den större tavlan är en kopia av dagens tidning från det datum då farfar föddes. Nu minns jag inte exakt datum, men april 1923 iaf.

Och jo, förresten, vägskylten har kommit upp så nu har jag äntligen min alldeles egna väg med eget påhittat vägnamn. Välkommen till Ladunabbavägen på jullovet :)