Gott nytt år med nya tag

Joo, det händer nog i vårt stora hus, fastän jag varit dålig på att uppdatera er om läget senaste tiden. Det var all världens juletider, USA-resor och nytt jobb som kom emellan efter senaste inlägget, men nu rullar det relativt bra på igen! En i alla fall någotsånär riktig vinter har gjort entré, och eftersom jag redan, på arbetstid, hunnit ta en promenad i det vackra vinterväder vi har idag, så satte jag mig nu med gott samvete vid datorn för att ladda upp bilder och författa blogginlägg.

Först ett litet sidospår:

Som ni kanske redan vet så har jag registrerat mig som företagare och inledde i teorin min företagsverksamhet vid årsskiftet. I praktiken kommer jag att inleda den först mot slutet av sommaren/början av hösten, för det krävs en del byggande och investerande i hästar innan det är möjligt att börja på. Yes, ni läste rätt, det ska bli ridverksamhet på Storback! Plus en besöksgård med de vanligaste bondgårdsdjuren. Ridlektioner kommer att hållas på ridplanen, som finns mittemellan Storback och Solhem.

Här på detta före detta skogsskifte, kommer vi alltså förhoppningsvis att kunna träna dressyr och skutta över hinder ännu iår! Virket är nu bortkört och såfort tjälen släpper ska vi börja bryta bort stubbarna. Sedan får vi se vad vi behöver göra med bottnen, förhoppningsvis är där redan så bra dränerat och sandigt att vi inte behöver göra så mycket, men det får man se då. Och staket ska naturligtvis byggas runt alltihop.

Fias Lantgård kommer alltså att erbjuda ridlektioner, terrängturer, ridläger och kurser. Dessutom kommer vi att samarbeta med Kristinestads 4H och via dem också ordna olika kurser och läger med djur- och hästtema. Lillstugan kommer att renoveras så att den går att använda som lägerstuga och allmän servicebyggnad med övernattningsmöjligheter, kök, wc och dusch.

Ser så framemot att förverkliga denna dröm som jag haft sedan barnsben. Och att få vara sin egen chef och arbeta på egen gård, det kan väl inte bli bättre.

Så nu har jag alltså gått an i lillstugan med att städa ut det aldrig sinande skräpet, bland annat tömt vinden på allt löst bråte. Återstår då bara samma procedur som i stora huset med att mocka ut isoleringen och riva mellantaket. Suck.. bjuder på några bilder av fynden jag gjorde på vinden för att vi inte skola försjunka i depression över återstående arbetsmängd.

Nåjaa, den blev uppochner men ett jättegulligt klockspel hittade jag, synd att två plattor saknades. Förutom att städa ur vinden så har jag också rivit ut bastukaminen, och plockat ner hela bastumuren, så nu är bara muren/rökkanalen kvar i bastun. Den ska också lämnas kvar för den borde vara i skick. På andra sidan muren finns också någon slags spisfundering som också ska rivas ut.

När vi ändå är inne på tema lillstugan så måste jag bara dela med mig av en bild (copyright Leo Lönnroth) som jag såg på Leos facebooksida:

Köket är gjort av Jukka Haaparanta (Klumpulan puu- ja rakennustyö tmi) och bilden är som direkt tagen ur min vision om hur det ska se ut i lillstugans kök. Stockväggar fram, hörnspisen/vedahello just där bredvid ingången till kammaren, plankgolv med trasmattor, och en dylik köksö/serveringsdisk på exakt samma ställe. Ge mig en trollstav..

Ojdå så mörka bilder, oftast jobbar vi på kvällen, vilket innebär dåligt fotoljus (eller Simon renoverar, jag brukar laga mat, föusi, eller pappersarbete efter mörkrets inbrott). Detta föreställer i alla fall rummet som ska bli badrum, och de plankor som ska utgöra trossbotten i detta rum. Simon tjärar dem och det doftar gudomligt. Golvet är alltså det som står på schemat nu, eller förberedelser för golvet, för egentligen väntar vi på våren så att vi ska få gjuta det sista i grunden. Före gjutningen är färdig kan vi inte börja lägga fast någonting, men det går ju att såga till delarna så har man bara att rada ut och spika fast sedan.

För några helger sedan var jag till Stundars med Mari och Jonas, som också de är i fast i gamlahus-träsket, de ska däremot flytta ett gammalt hus, lika stort som vårt. (Här kan ni följa deras projekt: attflyttaetthem.blogspot.com) Vi blev guidade runt av byggmästaren i några av husen där, det var jättebra att få ställa frågor av någon med erfarenhet. Vi hade tight schema och hann inte genom allt förstås, men det blir nog säkert flera utflykter dit. Hade tänkt bjuda på några bilder därifrån, men nu vill inte bilduppladdningen samarbeta med mig längre så det får bli nästa gång.

Jag har hittat himlen

Eller iallafall så nära man kommer då det gäller interiörsplanering! Satt och surfade och snubblade in på RoomSketcher, och sedan var jag fast. Det är helt enkelt ett program där du ritar upp dit hus och sedan inreder, möblerar och pyntar helt enligt tycke och smak! Det finns ganska mycket att välja på, så även den kräsne (typ jag) hittar något som tillfredsställer ögat ur de flesta kategorier. Sen kan man "gå runt" i huset och titta på dess nypyntade härlighet ur alla vinklar och vrår, samt "fotografera" inspirationsbilder som man sen kan ladda ner. Helt amazing program för oss drömmande visualister. Bör dock utfärdas en varning om att detta program stjäl ofantligt med tid. Tid som man kunde tillägna mer konkreta saker, typ faktiskt renovera. Men vad vore nu en människas liv om man inte fick fantisera lite! Smiley, hjärta, hashtag ödmjukt.

Här följer nu några bilder av vad jag åstadkommit med programmet:

Finingången från ytterdörren sett

Finingången från köket sett

Köket. Det fanns inte mycket olika köksinredningar att välja på, och fastän det fanns en hel del spisar och kaminer i sortimentet, så var dena Jötul närmast jag kom en Högfors. Bakom den och elspisen ska det naturligtvis vara en mur, och inte panel som på bilden. Är inte alls heller hundra på helpanel i köket, bröstpanel i pärlspont + fin 1800-talstapet låter mer som jag. Och golvet ska se ut precis just så här.

Det fanns till och med Smeg-kylskåp i programmet! Stolarna skulle jag vilja ha på riktigt.

Arbetsrummet (nordöstra kammaren). Kakelugnen symboliserar spisen, som kommer att bli kvar, men att det faktiskt skulle börja eldas i den är nog en utopi, om inte nån får för sig att mura en ny skorsten.

Badrummet. Inte heller här tror jag det blir helpanel, men det såg bäst ut i jämförelse med programmets alla märkliga väggkakel. Ett stort plus för Marrakechgolvet, det gillar vi. Och badkaret med lejontassar! Utbrister en suck av längtan.

Slaskingången inredd i muntra valörer. Vad jag än provade för tapeter här såg det antingen ut som att de tänkte hoppa på en eller så var de dödstrista. Detta var väl något däremellan. 

Trist är iallafall inget man kan säga om vårt vardagsrum. Vardagsrum är nästan en förolämpning mot detta enastående utrymme som jag tror kommer att bli mitt favoritrum i hela huset: vår magnifika sal. Tyckte det var nästintill fantastiskt att det i programmet fanns en spis som är snarlik den som faktiskt står där, så när som på några detaljer i murningen! Och tapeten, den måste jag ha på riktigt. Redan när vi var och tittade på huset, innan något köp var gjort, såg jag för min inre syn att salens väggar skulle prydas av röda medaljongtapeter. Min inre syn kunde inte ha haft mer rätt. Och ingen sal med självaktning utan piano! Det står ju ett i uthuset som jag önskar, och hoppas att en vacker dag kommer att stå här istället. Vem som ska spela på det vet jag inte, kanske jag lär mig när jag blir pensionerad eller utbränd. Här kan ni även se en något missanpassad trappa i dörröppningen. Trappan ska naturligtvis byggas så man inte behöver vika sig dubbel när man ska äntra/avlägsna sig från salen, men programmet fäste som synes ingen större vikt vid de ergonomiska aspekterna av inredningsplanering.

Det var allt jag hade att bjuda på för idag, för nu skar bloggprogrammets bilduppladdningsverktyg ihop. Själv känner jag också lite för att gå och skära ihop någonstans. Sinnet är ständigt trött av mörkret och kroppen värker på nya ställen varje dag. Längtar efter sommar, värme och ljus. En riktig vinter vore också ett starkt alternativ.

Det äro gjutet!

För en vecka sedan nådde vi en milstolpe när cementbilen rullade in på gården och vi äntligen fick fylla upp de diken vi grävt.

Så nu borde kilastenarna vara ordentligt fixerade från både in och utsida! Eller ja, när allt härdat ordentligt förstås. Återstår att gräva och gjuta två "tvärkanaler" till, i båda ändarna av huset, bara vi skulle få bort hela byns alla stenar... Och i ett senare skede, när vi bygger kvisten, att gjuta för den förstås.

Ja kvisten, ja. Bjöd ju i senaste inlägget på utförliga ritningar på dess planerade interiör, och nu har jag ritat fönstren enligt en modell jag såg i en bok och inte kunde glömma.

Dörren är också ritad enligt ett exemplar ur samma bok, som för övrigt varmt kan rekommenderas åt alla huskramare: Stora boken om byggnadsvård av Göran Gudmundsson. Fantastiska illustrationer och bilder, och fastän det är mycket text så är den förvånansvärt lättläst. Tror det delvis beror på hans humor och distans, det känns som att han skriver väldigt klarsynt och objektivt i stället för med tunnelseende, subjektivt och fanatiskt, som det tyvärr ofta blir när folk skriver om gamla hus. Dessutom gillar jag starkt undertonen av ironin jag tycker mig ana mellan raderna :)

Jaa, men färdig bokanalyserat och tillbaka till verkligheten, eller till det som förhoppningsvis någon gång skall bli det. Fönstren på denna sida är då fönstret på framsidan, uppdelat i två. Det högra blir placerat i omklädningsrummet och det vänstra kommer att hamna i spa-avdelningen. I bastun var det först tänkt, men efter att ha haft telefon- och epostkorrespondens med min far ikväll så kom vi fram till att bastun får bli fönsterlös och fönstret får flytta ut till wc- och duschutrymmet, i vilket vi också möblerade om lite. Väggen mellan omklädningsrummet och tvättstugan modifierades också om en aning, så nu har också tvättstugan fönster (det som är placerat mellan ytterdörrarna). Troligen så blir det sist och slutligen ett enkelfönster det också, istället för det dubbla, som jag har ritat själv här ovan, för att ett enkelfönster blev lättare att placera så att det kommer precis mellan dörrarna.

Fick precis den nya planlösningen mailat så för att illustrera texten ovan:

Duschen och wc-stolen har bytt plats, så nu får man en hel bänk längsmed väggen med handfatet. Omklädningsrummet skars av så att man nu får in lite dagsljus i jordkällar-tvättstugan genom, ja, FÖNSTRET (som inte är utritat här ännu).

Hoppas det inte ändrar så mycket från detta nu då. Som sagt, hur klarar folk av att planera och rita hela hus.. Jag förstår inte.

Kvistigt värre

Var hem och hälsade på min kära far på farsdagen, och då satte vi oss ner framför datorn i Nykarleby. Jag befallde, pappa ritade och kom med byggnadstekniska råd. Vi kom oss faktiskt ganska långt på nån timme om man tänker att vi började från noll. Men hujedamej om man skulle bli tvungen att planera ett helt hus från scratch, det räcker bra med en kvist som ska inrymma två ingångar, ett omklädningsrum, tvättstuga, bastu, dusch och wc.

Nu vill inte bloggverktyget samarbeta med mig och rotera bilden, men såhär ser den nuvarande ritningen ut iallafall! Finingången till höger, och därifrån kommer man in till köket. Slaskingången till vänster, där man kommer in i ett omklädningsrum, där våra framtida fähusdoftande kläder och skodon, diverse verktyg och annat skräp kommer att förvaras. Från slaskrummet kommer man då in i tvättstugan, som är rejält tilltagen för att underlätta bykningsarbetet. Från tvättstugan kan man då antingen gå rakt fram, då kommer man in i en liten farstu där vi tänkte inrymma en vindstrappa. Går man istället till vänster i tvättstugan kommer man istället in i herrgårdens spautrymme, innehållande bastu, dusch och wc.

Blev så inspirerad så jag ritade upp hela projektet i ett program så lättanvänt att en idiot kan använda det. Programmet finns på badrumsgruppen.se och man kan spara sina olika projekt på sidan, superbra! Inredningen och materialen man kan använda sig av är förstås ganska begränsade i ett dylikt gratisprogram, så ifall ni undrar vad det är för gråa klossar mitt på golvet så kan jag tala om att det är skåp/bänkar. Programmet använde sig dock av skåp/bänkdjup på 39 cm, så jag tog i och släpade ut dem 21 cm ut på golvet för att få till standarddjupet på 60 cm. För att man ska ha någon nytta av bastun och dess värme så skall bastun, förutom en bastukamin, naturligtvis också ha en dörr, men det var tekniskt omöjligt att placera någon sådan i mitten av rummet.

Man kan endast rita ett rum i gången i programmet så denna lilla ritning är således tre olika ritningar som jag printscreenat och sedan mycket professionellt klistrat ihop i Paint.

Och det räckte inte med planritningen, nej klart det ska vara i 3D också:

Ovan ser ni då slaskingången i dess fulla prakt, om än något omöblerad. Det var en omöjlighet att hitta farstuattiraljer såsom skohyllor, klädhängare/hyllor och en spalt där man kan skölja stövlarna i ett badrumsplaneringsprogram.

Sedan har vi tvättstugan, som fick en munter väggbeklädnad och blev till en jordkällare med tvättmaskin. Det fanns inte heller några bänkar med standardhöjd att använda i programmet, men meningen är att det bredvid både tvättmaskinen och tvättstället ska finnas arbetsyta. Ovanpå tvättmaskinen kommer förstås vitvarornas konung torktumlaren.

Det var kanske en miss att klistra in alla bilder från alla vinklar av bastun/duschen i en enda bild, för nu ser allting bara ut som att skulle man mot förmodan hitta in i bastun genom denna svarta kakellabyrint så skulle man aldrig hitta därifrån. Vänligen återgå till planritningen för en tydligare helhetsbild.

Så med detta jyckel har jag nu tillbringat halva min lediga dag, och jag har funnit denna sysselsättning synnerligen terapeutisk. Nu ska jag dock slita mig från datorn och ta tag i städningen av vårt nuvarande hem istället för att drömma om det framtida.

Fredag imorgon! :)

Grundarbete - The neverending story

Det händer nog saker i vårt kära Storback (iallafall försöker jag intala mig det). Det är iordningsställandet inför gjutningen av klacken runt stenfoten som vi håller på med, och har i princip hållit på med nu sedan sommaren. Det betyder ungefär skrapa, putsa, gräva, repeat. Flytta stenar. Ta bort rötter. Spika bräder runt om på insidan och utsidan. Fylla med sand. Platta ut sanden. Jaa ungefär såhär ser det ut:

Det är varken roligt eller spännande. Snabbt går det inte heller.

Vid arbete med stenfot är det mycket viktigt att använda ändamålsenliga verktyg. För den verkligt genuina restaureringskänslan, använd enbart gamla, handgjorda verktyg. De får gärna härstamma från renoveringsobjektet i fråga. Här körde jag en gyllene mellanväg och använde till ändamålet urpåtning av jord mellan kilastenar, ett gammalt rostigt sågblad och en ny grön plastspade. Sågbladet, vars senaste användningsändamål torde ha varit att täta råtthål, visade sig fungera utmärkt också för detta syfte. Plastspaden inhandlades för två euro på Ollilas butik i Härkmeri och fyllde även den sitt syfte även om den var tillverkad i Kina och inte närapå lika anrik som sågbladet.

För att folk ska tro att det faktiskt framskrider här så har vi spikat upp några vindskyddsskivor. Här firar vi med regn i sidled när den första sättes upp.

De enda som tycker det är roligt med stenhopar och nivåskillnader i huset är våra katter. Själv börjar jag bli duktigt trött på klättrandet ut och in och mellan rummen.

På denna bild kan ni se ett konstverk bestående av ett cylinderliknande föremål med korroderad yta, toppad med ett konformat föremål med lucka, också dessa starkt korroderade. Dessa omringas av ett väl utfört hantverk där man använt sig av röda, rektangulära stenar samt en grå, sandaktig massa, synbarligen för att sammanfoga dessa rektangler. Konstpaus och utrymme för tolkning. Vi befinner oss med andra ord i lillstugans bastu och det cylinderliknande föremålet är ett rostigt ålifat fyllt med stenar och alltså före detta bastukamin i lillstugans bastu. Nu är den ännu mer före detta för jag har plockat alla stenar ur den och kastat ut den, samt tillbringat en hel eftermiddag  med att rada användbara tegelstenar i en fin hop invid farstudörren. För att jag inte orkade bära ut dem en och en och hade inte heller tillgång till traktor när jag fick den stora lusten att riva murar. Vet inte om det kommer att bli nån bastu här i framtiden eller om det blir en gårdsbastu istället, men i vilket fall som helst så skulle kaminen och muren ut ändå.

Nu kom sambon hem från detta fantastiska kulturarv så nu skola vi avnjuta lite glögg!

Tillägnat de övergivna.

Jag har en hobby som jag har utövat i allt större utsträckning de senaste åren. Förut brukade jag helt enkelt kalla den för vad det är; "snoka i gamla hus", men för något år sedan snubblade jag in på begreppet Urban Exploring. Jag hade dittills känt mig rätt ensam om min något underliga hobby, men insåg då att det faktiskt bara i Finland finns ett tusental aktiva utövare. Gick med i gruppen, och det är både fascinerande och ledsamt att se andras bilder över objekten de besökt.

Att jag varit fascinerad av gamla hus sedan barnsben har väl inte undgått någon, och ju mera förfallet, desto mera spännande blir det. Jag vill veta vem som bott här, vad som hände med dem och varför huset lämnades att ruttna bort. Jag vill in och se i vilket skede man tryckte på paus och tideräkningen stannade. Se vad som lämnats kvar till eftervärlden från en svunnen tid.

Hobbyn är för mig lite sado-masochistisk. Jag kan inte låta bli att fundera på vad som finns innanför väggarna på ett övergivet hus. Fast jag ungefär vet vad som väntar mig blir jag ofta illa berörd när jag väl kommer in. Ledsen. Det är så sorgligt att jag ibland bara skulle vilja sätta mig ner på någon av de gamla stolarna och börja gråta.

Varje gång börjar livet från den svunna tiden spelas upp som en film i min hjärna, med husets tillhörigheter som rekvisita. Skådespelarna är och förblir oftast okända så när som på ett namn, men handlingen är ungefär den samma.

Här har någon faktiskt bott. Här har människor lagat mat, sovit, arbetat. Här har man skrattat, älskat, gråtit, bråkat och blivit sams igen. Här har det gjorts barn, fötts barn och firats kalas.

Elden i spisen har värmt frusna händer och fötter, torkat våta ullsockar, gräddat bröd och kokat potatisen i emaljkastrullerna. Grannar och andra bekanta har kommit in, satt sig på soffan innanför dörren och pratat en stund. Kanske har de blivit bjudna på bröd. Kanske har de fått en kaffetår som druckits ur de fina arabiakopparna som nu både är kantstötta och saknar öron. Kanske har de rentav fått sig en sup jaloviina ur de nu tomma flaskorna som ligger här och var.

Här i storstugan har man varit trött, lagt sig på soffan, läst tidningar, lyssnat på radio, stickat sockor och kokat kaffe. Barnen har kommit hem från skolan, gjort läxor, man har gått ut till ladugården och mjölkat, kommit in och ätit mannagrynsgröt. Det fanns fortfarande mannagryn i paketet med bäst före datum tidigt 70-tal.

I ladugården har man tidiga morgnar mötts av sex stycken råmande kor, som försett hushållet med mjölk, grädde, smör och ost. Jag blundar och känner värmen från djuren och jag hör deras idisslande. Jag lever mig djupare in i filmen och tar rollen som gårdens husmor. Jag hör ljudet av mjölkhinkarna när jag diskar dem, ser korna lägga sig ner, kollar att allt är okej innan jag tar mjölkhinken och går in för att dricka morgonkaffe. Kommer tillbaka till verkligheten när jag måste lyfta på fötterna och kryssa mellan allt bråte för att inte bryta fötterna på vägen ut.

Och i något skede tog filmen slut. Vad hände? Att korna försvann lyfter väl ingen med förståelse för landsbygdsutvecklingen på ögonbrynet åt, men när, hur och vart försvann de som bodde och levde här och när blev det råttornas rike? Kläder, skolböcker, mediciner, köksredskap, ja alla en människas tillhörigheter slängda i en salig röra. Varför har nån inte brytt sig om att städa bort allt? Varför lägger ingen något värde ens på de gamla möblerna? Efter att nyckeln vridits om i hänglåset en sista gång, får väder, vind och skadedjur härja fritt och tillverka ett spökmuseum, ända tills någon fönsterruta krossas eller ramlar ur och det blir fritt fram för gemene man att klättra in.

Jag tänker på Nabba och min mormors gård, som båda ännu lyckligtvis är bebodda. På Storback, som redan var på god väg att gå detta öde tillmötes. Det är och förblir väl antagligen det enda hus jag kommer att kunna rädda. Förutom om det på något vis senare i livet står i min makt att förhindra att detta är den syn man möts av när man stiger in i det gula huset på ladunabbavägen, så är det klart att jag räddar det också. Det ska inte komma några bilder av mina hus på UE-sidan, och om de som övertar husen efter mig är av annan åsikt så kommer jag tillbaka och spökar...

Det går framåt!

Nu har våra byggare varit och farit, 7 arbetsdagar tog det för dem att byta ut alla ruttna stockar och lyfta den södra delen. Den blev lyft ca 30 cm och taket höll...

..det ser till och med rakt ut fortfarande! :D

Som byggare anlitade vi Perinnerakentaja Leo Lönnroth, som med en egen hjälpkarl + Simon utförde arbetet. Trevliga och kunniga killar, kan absolut rekommendera dem! Företaget finns på facebook, dit bilder av vårt hus antagligen kommer i något skede, och så har de en hemsida: www.lönnroth.fi

Själv har jag inte hunnit träffa dem så mycket under arbetets gång eftersom jag har jobbat ungefär samma tider som dem, men Simon har å andra sidan fått sig en veckas språkbad utan mig som livlina. Var nog riktigt nyttigt :D Förutom stockarbetet ska vi eventuellt också anlita dem när det blir aktuellt med renovering av fönstren.

Här följer ännu några bilder från veckan:

Hårt åtgågna stockar under sydvästra kammarens södra fönster

Spisen (eller spisarna) i de södra kamrarna har åkt ut.

Ruttet hörn, renputsat från det ruttna. Ser eländigt ut men har ingen betydelse byggnadstekniskt enligt expertisen. Och det kommer ju annat material på.

Första kaffekoppen som kokats i huset på många år! :D

Klättra, klättra, ut och in och mellan alla rum...

Tyckte att kvisten var så bra att ha så den lyfte vi hit! Har använt den som mellanförvaring för de stockar som jag putsat rena från bergull, och som vi sedan använt som "lappverk". Stockarna härstammar från en före detta skola som ursprungligen stått precis på andra sidan den lilla gårdsvägen, alltså mellan gårdsvägen och landsvägen. Den flyttades i något skede till djupviken och har varit i ungdomsföreningens regi. I höstas meddelade skifteslaget att om vi vill så får vi hämta allt vi vill ha av huset, stockar, fönsterkarmar, ja vad som helst, resten eldar de upp. Vi hämtade både fönster- och dörrkarmar och stockar därifrån, så nu är Storback lappat med stockmaterial från sin förra granne :) De ljusare stockarna som syns är dock nysågade.

Nästa skede är nu då att börja med grunden, gjuta och ha oss. Spisen i den stora salen borde också stabiliseras upp snarast möjligt.

Så stockarna är utbytta och huset upprätat, kan väl betecknas som att en milstolpe är nådd. Jag kan väl inte påstå att det var min förtjänst, men det känns nog bra att komma hem från jobbet och se att saker har hänt och att huset är i kunniga och trygga händer! Skulle ha varit intressant att själv få se hur de riktigt bar sig åt, men samtidigt har det varit rätt skönt att jobba inomhus de senaste veckorna. Här orkar det blåsa, varje dag... Var upp till Lillby i lördags och fick grym hemlängtan till Nabbas varma och torra klimat, där var det +22 på verandan. Har inte vant mig vid att va skäribo riktigt än..

Försökte planera och föreställa oss vår farstu ikväll, alltså kvisten, genom att rada ut diverse brälappar från huset. Brälapparna skulle då föreställa ytter- och innerväggar, påminde en aning om när jag som liten byggde barbiehäststall av böcker. Det hela gick sådär, vi flyttade brälapparna av och an, fick rödmyllade händer, hade delade åsikter om vilken storlek en tvättstuga bör ha och det hela slutade med en ytterst oändamålsenlig ordväxling om huruvida man skall förvara verktyg i en farstu eller ej. Ordväxlingen slutade med att jag tappade konversationslusten och gick hem och öppnade en flaska vin. Så här sitter jag nu och känner mig nedlugnad efter skrivterapi ackompanjerat av ett stort glas vitt, samt återigen förmögen att konversera på en saklig nivå med min fästman.

"Noo jöutas he" som de säger i mina hemtrakter, men vi brukar skoja om att om förhållandet inte överlever renoveringen så är ju huset iallafall så stort att vi kan bo i varsin ände :D

Fred och kärlek!