Har inte fått min dagliga dos Fia-musik på länge, speciellt inte i bilen. ABSTINENS, Hardtrance-abstinens. Nomad, Wragg&log:one och Iain Cross. Idag blir det Ode to Nomad.
Denhär låten är, som jag och Anna konstaterade en gång, ett elektromusikaliskt mästerverk. Totalt genialiskt uppbyggd, precis när man tror att det inte kan bli bättre så blir det. Vid 3:09 går det kalla kårar längs min ryggrad och jag känner att får jag välja EN enda låt att lyssna på i resten av mitt liv så är valet enkelt. Ahead of the curve är som upprepade orgasmer i 5 minuter och 20 sekunder. You didn't disappoint.
Och föredrar man en 59 minuters orgasm istället för en 5 minuters så är Nomad @ Fausto's ett hett tips.
Hur är det ens möjligt att framställa såna här underbara kreationer. Jag blir totalt ordlös. Jag vill bara ta Anna i min hand, resa till närmaste hardtrance event, låta laserlights, basslines, regnbågar å enhörningar uppfylla alla sinnen. Who needs drugs anyway?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar