Två ben TJ 5

Börjar bli så fruktansvärt sick and tired på dehär gipset nu. Som tur så behöver ja iaf inte ta värkmedicin längre, men det tar ju inte bort det faktum att ja fortfarande e ungefär lika rörlig som ett kylskåp. Å det KLIAR! Det gör inte ens ont längre någonstans, det känns som att jag lika bra kan riva bort denhär jävla stöveln och börja gå på foten. Nå, på måndag blir det nya röntgenbilder och nya utlåtanden.. Håller tummarna för att det läkt bättre än väntat.


Var till tuuri i förrgår me mamsen å papsen å shoppa lite julklappar, både åt mej själv å andra ;) Vilket betydde alltså ännu en dag i en svettig rullstol. Jag vet inte, man kanske inte skulle klaga, det finns ju folk som har råkat ut för olyckor som gjort att de är rullstolsbundna för resten av livet. Ja måste faktiskt säja att skulle ja måst tillbringa resten av livet i en stol, betrakta allt och alla ur grodperspektiv å ständigt bli behandlad som om man var utvecklingsstörd, ja skulle nog hellre dö. Om man var van med det från liten kanske det vore en annan sak, man skulle ju liksom inte veta av nåt annat då. Men ja måste säja, ja förstår inte hur folk som har kunnat gå å sedan blivit rullstolsbundna, orkar hålla livsgnistan uppe. Jag beundrar er, ni måste vara otroligt starka mänskor. Jag skulle nog deppa ihop totalt. 


Man vet inte hur mycket man behöver något före man mister det. Och man tänker nog i vanliga fall på vilken källa till frihet och självständighet två friska ben innebär. Men detta var en viktig lärdom, hur jobbigt det än varit. Jag har aldrig varit så tacksam för mina två ben, de må vara korta men ja kan iaf gå på dem. (Snart iallafall). Å som faffa min sa en gång då ja var i min yngre tonår å klaga över att ja hade så korta ben: "Va sku ti vara na för kort, ti nåkkas ju enda ner ti backa!" 


Nää, huvudsaken e nog inte att man har långa, smala modellben. Jag ska tycka om mina friska ben som ja kan gå, springa, hoppa och dansa på bardisken med, som de är, från och med nu. Punkt.


Nu ska jag se ifall jag får något julgodis-tillverkande till stånd utan assistens, pappa har varit och handlat nödvändiga ingredienser så nu ska här bli gottefabrik, om jag lyckas hantera både köksspis och kryckor tillika :)


Och senare idag kommer Sofia å lilla Aron och hälsa på, och i övermorgon kommer älskling! <3 Man blir som en pensionär och bara räknar timmar och väntar nån ska komma och "skåda ett ejn.." :P