Det behövs ingen abortdiskussion!

Läste en insändare i dagens ÖT med rubriken "det behövs en abortdiskussion". Inlägget var naturligtvis skrivet av en man. En man, som aldrig har behövt eller kommer att behöva oroa sig för att vara gravid. Ännu en man som tycker sig ha rätt till en åsikt i en fråga som berör kvinnliga, enskilda individers kroppar.

För det första: Inget barn har någonsin bett om att bli fött. Mannen skriver "de stackars barn som aldrig kommer att få födas." Vilket ofött barn har lidit av att inte få bli fött? Vilket ofött barn har farit illa, psykiskt eller fysiskt, av att i embryostadiet bli avlägsnat? Man kan inte prata om centimeterstora klumpar som människor med rättigheter. Ingen har RÄTT att födas. De barn som fötts och far illa, de har inga rättigheter de heller. Tänker på fallet Eerika som det skrivits så mycket om. Hur hon plågades ihjäl av sin far och styvmor och ingen gjorde något. Vad hade hon för rättigheter? Hon hade inte bett om att bli född, snarare skulle det säkert ha varit mer barmhärtigt för henne att inte behöva födas alls. Om man som potentiell blivande förälder inte känner att man klarar att ta hand om ett barn, är det då inte bättre att göra dendär aborten istället för att det ska gå som Eerikas och många andras fall? Är det bättre att alla barn föds fram, om de så sedan slussas runt mellan fosterfamiljer och barnhem, för att det skulle vara synd om dem om de inte skulle få födas? Hur synd är det inte om dem sedan när det skrivs om deras öden på Iltalehti?

Och för det andra: Kan (religiöst) folk inte börja släppa den skenheliga vanföreställningen att människor har sex endast i syfte att skaffa barn? Visserligen idkas samlag i viss mån också i detta syfte, men inse nu sanningen: Människor knullar för att de är kåta. Också de kristna. För att det är skönt och något man njuter av. Det har människor gjort i alla tider, och den som påstår något annat, LJUGER. För sig själv och andra. Det är precis samma sak som att vi vill äta när vi är hungriga och sova när vi är trötta. Av misstag äter vi oss ibland för mätta, vi tar till och med efterrätt fastän vi inte alls behöver den. Och ibland sover vi också 12 timmar i streck fast vi vet att vi klarar oss bra på 8. Bara för att det är skönt och något man njuter av. Fastän vi egentligen hade tänkt bara äta en sallad och gå upp ur sängen 4 timmar tidigare. Fastän byxorna spände och väckarklockan ringde flera gånger. 

Ibland blir man också gravid av sex fastän man bara tänkt få en orgasm. Fastän man hade använt kondom. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men vare sig det handlar om ofödda barn eller annat: Det är DITT liv. Det är du som ska bära barnet i 9 månader. Det är du som ska föda fram det med den smärta det (vad jag har hört) innebär. Det är du som ska ta hand om barnet för resten av ditt liv (åtminstone de 18 kommande åren). Det är också på ditt ansvar att ditt barn får en trygg och kärleksfull uppväxt. Det är din kropp och ditt liv och ingen annans. Du bestämmer. Inte abortmotståndargubben, inte samhället, inte Päivi Räsänen, inte läkaren, inte kyrkan. De har absolut ingen som helst talan i frågan.

Roskgrävarn och den stackars fikusen

Längesedan jag uppdaterat, av den enkla orsaken att jag inte haft tid. Slutarbetet har upptagit det mesta av min tid, men nu börjar det äntligen vara på slutrakan. Skönt. Bara att ta itu med diverse andra kurser, arbeten och tenter som lämnat på hälft nu då. Joo, jag ska bli färdig till våren, jag hinner nog. Det var likadant när jag tog studenten, allt i sista minuten men nog hann jag bra då också. No stress :D

Nedan bjuder jag på en bild av vad vi grävde upp ur Skaftungs berömda metall- och glasroskisar för några dagar sedan. Den blåa kannan hade tydligen tjänstgjort som gravplats åt ett obestämbart antal möss, vissa mer förmultnade än andra. Men nu är graven plundrad och kannan skinande ren, dock vet jag inte om jag själv skulle dricka något ur den då jag vet vad den innehållit.. :D Men den är ju fin som prydnad också. Hoppades lite att det skulle vara en Riihimäki eller Iittala men mina efterforskningar visade att det var en ganska värdelös kanna av italiensk härkomst. Dock hittade vi, på tal om Riihimäki, en 3-liters burk med ett lodjur i botten. Hur kan man slänga sånt? Men tur för mej förstås. För övrigt fyndade vi ett par glasflaskor, ett kakfat på fot och ett ostglas. Enligt etiketten är det Valios Viola-ost, datummärkning 1985.

Nedan en fantastisk lampa som jag fyndade på min senaste loppisrunda i Vasa, och glömde ta foto på sist. Ain't it lovely? Sladden var dock ganska kort, så den ska nog bytas ut. Sen tror jag den får ersätta min nuvarande vardagsrumslampa.

Jag vill på inget vis påstå att jag har gröna fingrar, jag vill inte ens påstå att jag är det minsta intresserad av att få det heller. Men denna stackars fikus som stått och bönat och bett om att få dö, kunde jag bara inte ignorera längre. Jag sa åt Simon att antingen slänger vi denna stackare NU eller så försöker vi återuppliva den. Vi planterade om den i en större kruka med färsk jord, och har nu hållit den ständigt fuktig och gett den växtnäring. Och tamejfan, den skjuter nya skott hela tiden och börjar snart få ett nästan värdigt utseende (iallafall i jämförelse med hur den såg ut tidigare). Borde ha tagit en före-bild men det skulle ha varit elakt mot fikusen att publicera en bild på den i dess dåvarande nakna tillstånd. 

"I'm a survivor"

Snart blir det pampas tre dagar i sträck. Huhh, har just repat mig från årsfesthelgen, och nu ska det festas igen. Nåjoo, säkert går det bra bara man kommer igång. Tror det är av en orsak en högskoleutbildning är bara 4 år, eller så är jag bara gammal, för man börjar ju nästan tycka att dethär är tungt nu :D Nää, nog lever Toiminimi Rajraj ännu, jag tror nog aldrig att hon dör. Hon behöver bara längre pauser mellan keikkorna :D

Reinkarnerat 60-tal

Fyndade för ett par veckor sedan en hel hög med Femina-tidningar från sent 60-tal, 10 cent styck! Nu har de, eller delar av dem, fått nytt liv på en skåpdörr i mitt badrum. 

Var första gången jag experimenterade med decoupagelim, men resultatet blev helt hyfsat. Någon luftbubbla här och där, men.. 

Äääh nu ska ja inte vara så tråkigt självkritisk. 

FAAN VAD JAG KAN. 

Ja e noo bra ja! :D

Imorgon ska ja fortsätta, och pryda dörren till kallskrubben med diverse matrelaterade urklipp.

Jag funderade för mig själv hur fasiken jag orkade bo här ensam förr. Nu är jag andra kvällen ensam och börjar få sällskapsabstinens. Men så slog det mej att inte var jag ju ensam förr. Jag hade ju två tokiga katter, två stångande får och två övergödda hästar. De fyra sistnämnda dock inte som inomhus sällskap, men tänk vad två katter redan kan göra skillnad. Visst hade man behov av människosällskap nu som då den tiden också, men man var aldrig ensam. Det var alltid någon kurrande varelse bredvid en i soffan på kvällarna. Någon som kom och smällde ner sin feta kroppshydda rakt över tangentbordet när hon tyckte det var sovdags, och bet mig i tårna när hon tyckte det var färdigsnarkat. Snart, snart e skolan färdig och jag kan skaffa djur igen, på riktigt <3

Loppisrace i Vasa

Herremintid som jag fyndade igår. Om jag bodde i Vasa skulle jag inte hinna göra annat än gå på loppis jämt :D 

En hel hop med tyger blev det, har inte riktigt bestämt mig för om jag ska behålla något ännu, men det mesta går nog till försäljning tror jag.

Söt liten julduk

2 x sidogardiner

Duk

2 x kuddfodral

Tomteduk

2 x sidogardiner + en större bit av detta tyg

Påslakan med fantastiskt mönster <3

Ännu en julduk (jag vet, bilden är uppochner)

Brunblommigt tyg

Grövre gardinstyg

Färgsprakande..

Trodde detta var 2 kappor, men vid en närmare titt såg jag att det var 4 mindre.

Nedanstående åt mig själv :)

En ny ögonkakako-burk, har ju en mindre från förr men den har inget lock :( Denna hade fula spår av någon slags tejp, men till all lycka fick jag bortskurat dem och skicket övergick till hyfsat bra från kladdig och smutsig!

Jag borde ta reda på om denna är en Finel, har mina tvivel då Finels kastruller brukar ha ingjutet handtag på locket och inte en plasknopp som denna... Om detta faktiskt är en Finel har jag prismässigt gjort mitt bästa fynd ever, om inte så fick jag ju en fin kastrull för "halvassit" ändå!

Hittade en ny etikett till jaloviina-flaskan, originaletiketten var ganska skabbig och förstörd. Men nu smälter även den 1-stjärniga jaloviinan fint in i mitt barskåp med tomma flaskor :D

Det var det, nu och duscha bort "nötsdambe" och sedan på fest!

Chilling in my hometown

Bestämde mig för att göra en snabbvisit vid hemgården. Riktigt skönt att få sitta här i min ensamhet och surfa. Eller riktigt ensam är jag inte, lillebror Joel var hemma och kokade en kaffekopp :)

Jakten på memory-spelet fortsätter, nu har jag tack vare facebook hittat det på en auktionssajt och bestämt mig för att jag ska vinna budgivningen, kosta vad det kosta vill!

Annars så kan ni joina min tvåspråkiga retroloppis på facebook för att sälja, köpa eller bara beundra bilderna på alla härliga retroprylar. Grundade den i förrgår och den har redan långt över 300 medlemmar. Det började med att sidan Retrokirppis sökte en ny admin för att få lite ordning på sidan. Jag anmälde mitt intresse, men märkte ganska snart att det inte är möjligt för vem som helst att ladda upp bilder i album på en "företagssida." Tog därför saken i egna händer och grundade en grupp istället. Det som man vill ha men som inte finns, måste man skapa själv :)

Annars så rullar väl livet på, slutarbetet börjar ta någon sorts form, festerna i Ekenäs avlöser varandra så som det brukar denna årstid... Senast var agrologmiddagen, då jag äntligen fick tillfälle att bära min vackra Betty Page klänning som jag fått av Anna. Såhär såg jag ut i den:

Tvättade den dagen efter, då jag som vanligt hade spillt dricka på mig. Ingen fest utan att jag lägger glaset bredvid munnen och tror jag ska träffa halsen... Tvättade den för hand, som tur, för jäklar vad den tappade färg! Inte så att det syntes på själva klänningen, men tvättvattnet såg minst sagt giftigt ut.

I helgen ska vi på bondefest till Närpes, rättare sagt ÖSP:s midvinterfest vid Logen. Men imorgon blir det Vasa, S ska på diabeteskontroll så efter det ska vi ta en loppisrunda, äta amarillomat och kanske gå i någon klädbutik (nödvändigtvis inte i denna ordning). Tycker det är rätt fantastiskt att jag har en karl som gillar att gå på loppis, sådana har jag inte sett många av :) Senare på kvällen blir det kalas, Simons systerson fyller 1 helt år! :)

I Skaftung har vi också ett litet projekt, vi bygger hönshus i en del av den gamla ladugården. Sen bara att få tag i höns till våren... Dessutom har vi nu rivit bort nästan en hel sida av kobåsinredningen. Får se, får se, när och om det kommer att stå kor i den gamla, fina ladugården igen... Hoppas, hoppas :)

Men nu kom min kära mor hem så nu ska jag umgås lite med henne.

Minnen av memory

Måste bara leta upp detta på nätet efter att jag hittat några stackars kvarvarande kort i skåpet. Vet inte vart resten tagit vägen, men så nostalgisk jag blir när jag tänker på hur jag, mina syskon och kusiner brukade rada ut dessa kort på heltäckningsmattan i vardagsrummet :) 

Luxus-kaffeburken står fortfarande kvar i skåpet snett under tv:n, med de påtuggade shack-pjäserna i, väntande på barn som fortfarande nöjer sig med att leka med memorykort och shackpjäser. Av dessa fina memorykort återstår i min gömma endast ett lejon, ett gult kort, ett äpple som är tejpat på mitten med målartejp, och en sprattelgubbe.

Fantastiska bilder och färger.

Mina sökningar på huuto och ebay har hittills inte gett resultat, förhoppningsvis skulle nån fortfarande ha detta spel komplett, i bra skick och till rimligt pris...

Måste nog ta en fotodag dedikerad gamla barndomsminnen från Nabba, än finns det kvar leksaker ur lådan längst ner i köket.

Framtiden, den framtiden.

I fyra år har jag vetat vad jag ska göra när sommaren/hösten kommer. Men nu vet jag inte. Det finns så mycket jag vill göra, så många drömmar jag vill förverkliga, så många saker jag vill lära mig att jag inte vet i vilken ände jag ska börja.

Det sista jag vill är att göra det som förväntas av en utexaminerad agrolog. Jobba på ett kontor. Men jag ska ju alltid vara tvärtemot.

Ska jag börja en ny utbildning? Och isåfall vilken? Jag är ju med mina 25 år inte direkt ung längre. Eller är jag? Förbannar ännu en gång de tre år jag slösade bort i gymnasiet. Om jag ändå förstått att gå någon yrkesutbildning.

Tänker tillbaka på ålandsåret med de kunskaper, minnen och vänner för livet jag fick det året. Tänker på Rolle, Mickan, Åsa, Mia, Britta, Gustav och alla andra fantastiska lärare vid den numera nedlagda naturbruksskolan. Rolles mjuka och typiskt svenska undervisningssätt (och hans ständiga tro att jag led av någon bokstavskombinationssjukdom :D) Mickans oändliga tålamod. Brittas fantastiska förmåga att förklara de mest invecklade ekonomibegrepp på det enklaste sätt. Och Carmen, den fantastiska fittmärren. Som jag grät av frustration på din rygg, för att nästa gång jubla när allt bara funkade. När det kändes som en 80 cms oxer var en travbom. Den bästa lärarhästen jag haft.

Saknar hästarna. Saknar att rida varje dag och utvecklas som ryttare. Nog var det guld värt, det året!

Men tillbaka till nutiden. Skulle vara roligt att gå någon kreativ utbildning. Möbelrestaurering, målning eller något liknande. 

Drömmen om ridledar/ridinstruktörsutbildningen lever också fortfarande. Men nu är jag nog väldigt rostig. Dessutom måste man ha en kurshäst till ridledarutbildningen, vilket jag inte har.

Jag skulle vilja lära mig körning och skogs/åkerarbete med häst. Ifall den drömmen om nordsvensken förverkligas så kan den iallafall arbeta för sin föda.

Och så var det ju mina nord- och östfinska kor. Kajanalandsfåren. Hunden, papegojan och alla andra djur.  Och så var det min bondstuga.

Väldigt ostereotypa framtidsdrömmar när ingen av den innefattar bröllop och barnaskaffande? :D

Jaa, och som vanligt så konstaterar jag att ingenting förändras IRL för att jag sitter här och bloggar. Tillbaka till verkligheten, greppa bykkorgen och försök få någon sida skrivet på slutarbetet.

#mycketpratochliteverkstad