Va skönt att bara göra vad som faller en in. Efter jobbet tog jag en sväng via nykaabi och hämta min symaskin, fast jag tog inte min utan mammas gamla, tycker den är lättare att förstå sig på. Jag hade nämligen fått idén att jag skulle sy kuddfodral av tyger som jag hittade när jag började städa ur fammos tyglager i gamla bastun. Började igår efter att ha konstaterat i helgen att fammo inte längre brydde sej i att ta en titt där som hon alltid brukar. Och det är ju ärligt talat bara skräp som vi sparat enbart för hennes skull. Men igår började utrensningen. Kom i och för sig inte så långt eftersom mittiallt, utan förvarning, rullar en bekant svart audi in på gården. Underbart me överraskningsvisit av hjärtat <3 Så vi ägnade resten av kvällen åt mer njutsamma aktiviteter som matlagning, ätning och bastubadning :)
Men tillbaka till kuddfodralen. Till min stora förvåning lyckades jag, jag hade förberett mej mentalt på ett storkrig med symaskin, nålar, saxar och trådar, där jag svettig med brustna nerver skulle svära på att aldrig använda en symaskin igen och slänga allt tyg åt helvete. Men se nej, det gick superbra, maskinen var helt på min sida! Andra försöket blev helt ok, det första blev lite avlångt :D Det var ju inte ens speciellt svårt, svårast var kanske att bedöma hur mycket tyg man skulle använda, den biten var inte så noggrant beskriven i beskrivningen som jag hittade här: http://jennyshus.webblogg.se/2008/august/kuddfodralsbeskrivning.html Positivt med denna variant var ju att man varken behövde använda sig av dragkedjor, knappar eller annat jox.
Sedan fick jag för mig att städa i garaget. Det gick sådär. För efter en stund fick jag för mej att bygga hästhage :D Eller bara lägga ut stolparna för att se hur långt de räckte, de räckte faktiskt längre än jag trodde. Orsaken till detta är att jag (troligtvis) får hit en häst på måndag som ska gå här på sommarbete i juli. Och en lånehäst av Sofia så märren inte behöver gå ensam. Så nu är stolparna i marken och jag har ett fint skavsår i handen av gummiklubban. Trådarna får vänta tills imorgon, orkade inte börja med det ännu ikväll med den alltmer tilltagande mängden myggor. Men det var helt underbart att få GÖRA något. Älska fysiskt arbete!!
Idag har varit en sån dag att jag funderat onödigt mycket på framtiden istället för det som borde göras i nutiden. Vad jag vill göra, vad jag inte vill göra, var jag vill bo, var jag KAN bo, vad vill jag egentligen ha ut från livet efter avklarade studier. Vad gör jag om ett år? Hittills har man inte funderat så mycket, det har bara varit skola och sommarjobb, men nu kommer verkligheten emot med stormsteg.
Egentligen har jag min önskeframtidsbild ganska klart uppmålad, men huruvida jag lyckas förverkliga mina planer är en annan fråga.
Den senaste tiden har varit en sakna-djur-tid. När alla andra blir babysjuka blir jag bara djursjuk. Jag blir allt mer övertygad om att min framtid måste involvera djur. Egna djur. Den tanken har i och för sig funnits inom mej sålänge jag kan minnas, men längtan efter en egen bondgård med allehanda djur blir allt starkare. Samtidigt som tanken på ett vanligt 9 till 5 jobb bland papper och mappar blir alltmer motbjudande.
Jag kan med all rätt säga vad jag tycker om att göra och inte, för jag har provat det mesta. Och jag vill inte kasta bort värdefull tid av mitt liv på saker jag inte trivs med. Jag älskar att vara smutsig och att arbeta fysiskt hårt. Min själ och kropp mår så mycket bättre av fysiskt arbete och djurens närvaro.
Och ingen ska komma och säga till mej att jag inte vet vad det innebär att ha djur för jag är från stan. Må så vara, men det finns ingen morgonrutin så härlig som när man öppnar dörren till stallet eller ladugården och möts av förväntansfulla och hungriga hästar eller kor. Det finns inget mer rogivande än att efter utfodringen lyssna till deras rytmiska tuggande. Och i jämförelse med det högljudda kacklandet på kommungårdens kaffepauser är det rena paradiset. Det finns inga arbetskamrater så ärliga att arbeta med som djur. De säger alltid som de har det. Det är din förtjänst om dina djur mår bra, och ditt fel om de mår dåligt. Det är så enkelt.
Och (om vi nu ska prata om barn) så vill jag ge mina eventuella framtida barn den uppväxt på landet med alla djur som jag själv alltid drömde om. Och får jag inga barn så har jag iallafall gett mej själv det jag alltid drömt om.
Jaa, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägg. Det började med kuddfodral och slutade med livsfunderingar. Nu ska jag återvända till verkligheten och betala lite räkningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar