Retro stuff

Nå nu har jag äntligen fått tummen ur röven och laddat upp lite bilder på en del av mina älskade retroprylar.

De två ovanstående är gardiner som jag beställt från Dollybird Retro's webshop. Den svart/vit/rödmönstrade är 2 x halvlånga sidogardiner och den nedre är 1 enda stor tygbit som skulle vara möjlig att klippa mitt itu för att få 2 st ursnygga panelgardiner. Har inte hittat någon fin plats att hänga upp dem på ännu, däremot har jag hängt upp 4 andra totalt ursnygga retromönstrade gardiner i vardagsrummet. Nu hade jag förstås inte kommit ihåg att fota dem, men de kommer snart!

Vågen fyndad på gårdsloppis i Blomträsk, kastrullen hittad i vedhuset hemma.

"Graciös" var tydligen ett te man skulle bli smal av. Burken var dock tom vid fyndtillfället så jag kan tyvärr inte uttala mig om huruvida teet inverkade på kroppsformen. Loppishallen, Jstad.

Citronsoda från Vasa och Hjortronlemonad från Dagsmark :) 

 1 eurospallen. Före-bild finns, dock på telefonen, kommer kanske i ett senare skede sig till datorn. Den var iaf både grön, röd och avskavd, med konstiga bräder fastspikade under benen. Nu är den vit och avskavd och får pryda min veranda. Tekannan husets, burken från Juthbacka.

En pall som funnits på gården sedan jag var liten fick också en uppmålning. Mjölkhinken och vattenkannan är också stammisar på Nabba.

Mera på kommande, nu ska jag gå ut och fota den nymålade ladugården. Har den senaste tiden hållit på med ett, enligt Simon "halvonödigt projekt" (fast jag vet han tycker det är roligt när jag gör det :), nämligen målat och städat den gamla båsladugården. När det är så fint så det verkligen syns skillnad på före och efter bilderna, blir nästa inlägg "gamelnötse före och efter" :) Hejsålänge!

Sommaren rullar vidare..

..och jag är alldeles för dålig att uppdatera bloggen. Nu MÅSTE jag bara försöka få tummen ur röven och fota samt ladda upp foton på mina nyaste skapelser hit till bloggen. Den heter ju inte madebyfia av en händelse, meningen var ju att jag skulle ladda upp bilder på allt kreativt jag tillverkar. Senaste tiden har jag restaurerat två pallar och en stol. Stolen som jag målade med svart miranol tycks aldrig vilja torka, men det är väl bara att ha tålamod, nog måste den ju torka nångång :D Pallarna blev målade "shabby chic", om det nu är vad det kallas när man målar något vitt och sedan drar på måfå över målet med grovt sandpapper.

Började sedan med en ny idé, små träskyltar. Får se hur det utvecklas.. :)

Idag har jag, förutom haft ont i foten och en migrän från helvetet, bakat morotssemlor. Mmm, mouthgasm <3

Imorgon blir det att lämna ensamheten i Lillby och åka till gullis igen. Älskar verkligen att vara hemma och dona, men det är så jätteensamt på kvällarna utan Simon :( Man blir nog alltför van och bortskämd med sällskap mellan varven..

Och småningom smyger sig Konijänkä-praktiken allt närmare, ser framemot att få jobba med hästar och rida igen! Kommer sakna Simon som tokig, men jag vill verkligen uppleva dethär och inte sitta sedan om 10 år och ångra att jag inte åkte. Vi sitter ju inte fast i varann och vi har ju hela livet framför oss sedan att sitta och hålla handen ;D Och sist och slutligen är det ju bara ca 2 månader det handlar om, det går ju i ett nafs.

Men nu ska emäntä lägga semlorna i påsar och sedan titta till hepporna.

SEMESTER

Men inget vidare väder att inleda den med!

Midsommar har varit och farit, den firades med familjen, respektive samt moster + man vid villan. Kvällen inleddes med hönsjakt då 3 st av 6 råkade komma lösa, det gick sådär, en fångade villagrannen in, en bosatte sig på hönsgårdstaket och en var någonstans i skogen :D Efter maten tog vi en båttur upp till älven, där var det så lågt vatten att vi körde på grund flera gånger när vi försökte ta iland för att släppa av Adam, Lisa och Joel. Tillsist lyckades vi någotsånär, resten återvände till villan för en värmande konjak och efter den lånade Simon och jag mammas och pappas cyklar och cyklade upp till stan för att joina syskonen på fest. Under natten stal någon pappas cykel, med springer + hundsele på, jag och Simon sökte den som galna dagen efter, utan resultat. Men framtill kvällen på midsommardagen hade cykeln hittats och alla förrymda höns infångats så allt är frid och fröjd :)

På söndag kväll hämtade vi dessutom hem min gamla tant från Munsala, det känns bra i hjärtat att ha egen häst hemma igen. Bodil (hästen som jag har inhyrd här på bete) åker iväg nusomdå för att semineras och ultras, och Bonnie, den lilla varmblodsfjordingen på 2 år som håller henne sällskap tycker inte alls om att vara ensam så nu får Tytti sköta henne när Bodil är borta. De åkte igår till Nykaabi och seminera henne och allt hade gått bra. 

Själv flydde jag landet till Haparanda med Sofia för lite shopping. Så nu är ryttarinnan nyekiperad med ridbyxor och ridskor från Hööks, jättelängesen jag shoppat ridkläder! Chaps provades också men efter att ha nästan fastnat i ett par tröttnade jag och intalade mej att jag nöjer mig med mina gamla. Rusta besöktes också, det var som Erkin halli men billigare. 80-talsfavoritschampot Jane Hellen inhandlades såklart :) Sedan en sväng via Djurmagasinet och Barnens Hus, på BH handlade jag faktiskt en present till en färdig agrolog. 

Sedan blev det IKEA och oj som vi handlade, jag handlade för över 2000 kronor och råkade dessutom stjäla en taklampa! Vi hade lagt den på hyllan under själva vagnen och när vi kom till kassan glömde vi helt bort att lyfta upp den på bandet. Inte sa heller kassatanten något så det var först när vi gick ut genom dörrarna som det slog mig, att shit, jag betalade ju aldrig för lampan! Jag har inget till övers för folk som är ut i akt och mening att stjäla, men jag erkänner att såpass låg moral har jag nog att jag inte svänger om och går tillbaka till kassan om de inte förstår att ta betalt  för varorna de säljer. Och ingen vakt kom springande ikapp oss heller, så.. Vi får ju hoppas att Kamprad inte konkursar helt nu tack vare mitt lilla missöde. Nåjaa, en 500-kronors lampa hit eller dit... Upsis :D

Har en massa foton på kameran jag borde lägga in på datorn men ibland är steget från kameran till hårddisken ofantligt långt. I sinom tid. Nu ska jag börja aktivera mej och skruva ihop mina nyinhandlade sängbord!

Stalking myself.

Ibland är det roligt att jobba på kommunen när man får tillgång till att snoka i saker man annars inte skulle få fram info om :D Idag har jag snokat i befolkningsregistret på mig själv, där kom det fram att jag bott på 5 olika ställen hittills i mitt liv. Och räknar man med studiebostäderna (Åland, Ilmajoki, Ekenäs) så blir det 8. Vilken nomad jag är. Nåja, de två första ställen var lägenheter vi bodde i när jag var under 2 år, innan vi flyttade in i huset på tallvägen, så det minns jag inget av.

På tallvägen bodde jag 18 år av mitt liv, och det sista året var jag ju mest på Åland. Sommaren 2007 flyttade jag till min första egna lägenhet, var jag bodde ca 7 månader innan jag flyttade till Pensala. Där bodde jag också ca 7 månader innan jag pånytt flyttade, till mitt paradis i Lillby. Där har jag nu bott i snart 4 år, förutom att jag då mer eller mindre levt i Ekenäs de senaste 3 åren. Undrar hur många år det ännu blir på Nabba gård...

Hur många dagar det ännu blir på landsbygdskansli är en betydligt klarare siffra, och den siffran är nu fem (5).

Ska snart åka iväg till Sofias och låna lite stängseltråd, härvorna i mitt lager räckte inte riktigt hela vägen. Fortsatte med hagen igår när jag kom från jobbet, i gassande sol och tusen miljoner myggor såfort man gick in i skogen. Tillsist kom jag fram till att det är ren och skär idioti att stänglsa hagar i detta väder. Så jag slängde trådhärvan ifrån mej, kläderna av mej och ner på en madrass i solen med boken "Kor - en kärlekshistoria."

Det är en väldigt intressant bok, jag älskar att läsa om och höra på när äldre folk berättar om hur det var att ha kor, och jordbruk överlag förr i tiden. Fortsättning följer ikväll. Min längtan efter de egna korna avtar inte direkt med att läsa denhär boken.. :)

Ihan miten sattuu.

Va skönt att bara göra vad som faller en in. Efter jobbet tog jag en sväng via nykaabi och hämta min symaskin, fast jag tog inte min utan mammas gamla, tycker den är lättare att förstå sig på. Jag hade nämligen fått idén att jag skulle sy kuddfodral av tyger som jag hittade när jag började städa ur fammos tyglager i gamla bastun. Började igår efter att ha konstaterat i helgen att fammo inte längre brydde sej i att ta en titt där som hon alltid brukar. Och det är ju ärligt talat bara skräp som vi sparat enbart för hennes skull. Men igår började utrensningen. Kom i och för sig inte så långt eftersom mittiallt, utan förvarning, rullar en bekant svart audi in på gården. Underbart me överraskningsvisit av hjärtat <3 Så vi ägnade resten av kvällen åt mer njutsamma aktiviteter som matlagning, ätning och bastubadning :)

Men tillbaka till kuddfodralen. Till min stora förvåning lyckades jag, jag hade förberett mej mentalt på ett storkrig med symaskin, nålar, saxar och trådar, där jag svettig med brustna nerver skulle svära på att aldrig använda en symaskin igen och slänga allt tyg åt helvete. Men se nej, det gick superbra, maskinen var helt på min sida! Andra försöket blev helt ok, det första blev lite avlångt :D Det var ju inte ens speciellt svårt, svårast var kanske att bedöma hur mycket tyg man skulle använda, den biten var inte så noggrant beskriven i beskrivningen som jag hittade här: http://jennyshus.webblogg.se/2008/august/kuddfodralsbeskrivning.html Positivt med denna variant var ju att man varken behövde använda sig av dragkedjor, knappar eller annat jox.

Sedan fick jag för mig att städa i garaget. Det gick sådär. För efter en stund fick jag för mej att bygga hästhage :D Eller bara lägga ut stolparna för att se hur långt de räckte, de räckte faktiskt längre än jag trodde. Orsaken till detta är att jag (troligtvis) får hit en häst på måndag som ska gå här på sommarbete i juli. Och en lånehäst av Sofia så märren inte behöver gå ensam. Så nu är stolparna i marken och jag har ett fint skavsår i handen av gummiklubban. Trådarna får vänta tills imorgon, orkade inte börja med det ännu ikväll med den alltmer tilltagande mängden myggor. Men det var helt underbart att få GÖRA något. Älska fysiskt arbete!!

Idag har varit en sån dag att jag funderat onödigt mycket på framtiden istället för det som borde göras i nutiden. Vad jag vill göra, vad jag inte vill göra, var jag vill bo, var jag KAN bo, vad vill jag egentligen ha ut från livet efter avklarade studier. Vad gör jag om ett år? Hittills har man inte funderat så mycket, det har bara varit skola och sommarjobb, men nu kommer verkligheten emot med stormsteg.


Egentligen har jag min önskeframtidsbild ganska klart uppmålad, men huruvida jag lyckas förverkliga mina planer är en annan fråga.

Den senaste tiden har varit en sakna-djur-tid. När alla andra blir babysjuka blir jag bara djursjuk. Jag blir allt mer övertygad om att min framtid måste involvera djur. Egna djur. Den tanken har i och för sig funnits inom mej sålänge jag kan minnas, men längtan efter en egen bondgård med allehanda djur blir allt starkare. Samtidigt som tanken på ett vanligt 9 till 5 jobb bland papper och mappar blir alltmer motbjudande.

Jag kan med all rätt säga vad jag tycker om att göra och inte, för jag har provat det mesta. Och jag vill inte kasta bort värdefull tid av mitt liv på saker jag inte trivs med. Jag älskar att vara smutsig och att arbeta fysiskt hårt. Min själ och kropp mår så mycket bättre av fysiskt arbete och djurens närvaro.

Och ingen ska komma och säga till mej att jag inte vet vad det innebär att ha djur för jag är från stan. Må så vara, men det finns ingen morgonrutin så härlig som när man öppnar dörren till stallet eller ladugården och möts av förväntansfulla och hungriga hästar eller kor. Det finns inget mer rogivande än att efter utfodringen lyssna till deras rytmiska tuggande. Och i jämförelse med det högljudda kacklandet på kommungårdens kaffepauser är det rena paradiset. Det finns inga arbetskamrater så ärliga att arbeta med som djur. De säger alltid som de har det. Det är din förtjänst om dina djur mår bra, och ditt fel om de mår dåligt. Det är så enkelt.

Och (om vi nu ska prata om barn) så vill jag ge mina eventuella framtida barn den uppväxt på landet med alla djur som jag själv alltid drömde om. Och får jag inga barn så har jag iallafall gett mej själv det jag alltid drömt om.

Jaa, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägg. Det började med kuddfodral och slutade med livsfunderingar. Nu ska jag återvända till verkligheten och betala lite räkningar.

Sådant sängbordet.

Skulle till tandläkaren och hämta bettskenan idag så jag passade på att ta en vända via loppis. Och som jag fyndade! Det blev en kjol, en klänning, en tröja, 2 konjakskupor, 2 gamla flaskor, 1 burk och ett par skor för 23 ynka €! Helt fantastiskt vad man kan hitta, men det är nog också väldigt varierande. Sist jag var och försökte fynda hittade jag absolut ingenting av värde. Dessutom tycker jag att loppishallen blivit lite för kommersialiserad, det är ju nästan som att gå på Erkin halli. Inga fina möbler finns nästan kvar heller, det är bara blomkrukor, strumpor, sopborstar och megapack bindor i en enda salig blandning.

Retro loppiset är nästan bättre, och många gånger billigare, fast det är sämre urval på sånt som jag är ute efter (gamla burkar och flaskor med etiketten kvar).

 Söker fortfarande efter nya sängbord så det blev en titt via sotka och stemma. Stemma var ju svindyrt som vanligt men på sotka hittade jag faktiskt en modell och färg som föll mej i smaken. 89 € styck, billigare tycks man inte få, iaf inte nya. Har försökt hitta gamla snygga retrosängbord på loppis men det tycks inte vara det lättaste. Antingen är de för fula eller så, som oftast, så finns det bara ett. Och jag vill ju ha två.

Nåt sånthär skulle jag kunna tänka mej. Måhända att jag är retrofrälst men teak har aldrig varit min favoritkulör. Som tur är allt målbart. En låda, en hylla, fyra ben. Jawohl.

Gillar också denna modell med lite längre ben. Det är bara det att snedtaket kommer emot, så några jättehöga blompallar ryms inte bredvid sängen. Tyvärr. Dessutom blir det nog väldigt opraktiskt att sträcka sig så högt när man ska ha något ovanifn eller från lådan. Men fina var dom nog ändå!

En annan idé vore ju att använda sig av gamla tvättkommoder som sängbord. Har ju redan en.. men det var ju då också igen bara EN.. Dessutom gör den sig så bra där den står i köket. Den har ingen praktisk nytta egentligen, men den är en sån möbel som är bra att kasta saker på när man kommer in. Som nycklar. Och så är den ju en fröjd för ögat.

Alla ovanstående bilder är hederligt stulna från olika sidor på internet, för inspirationssyfte.

Nu ska jag tacka för mej efter ett zumbapass, en tekopp och en smörgås. Fredag imorgon, lördag fammos kalas vid undertecknads hemman, kvällen party med bästaste Anna. Sedan bara 2 veckor kvar på kontoret!

Trevligg fortsättning på den hittills närmast iskalla sommaren.

Ett år.

Jaa, för exakt ett år sedan var det första dagen på ag09s sommarkursresa. Vi hade börjat med att spendera den soliga måndagen i Skaftung och titta på Samuels djur, sedan bar det iväg till ett växthus i Yttermark. Vi åkte via Lidl och handla förfriskningar, sedan tog vi riktning mot Seinäjokis omenahotelli. Där skulle vi spendera natten för att nästa morgon fortsätta resan till Atria i Nurmo.

På kvällen tog vi en bit mat och sedan fortsatte vi till en uteservering. Kvällen var riktigt varm, nästan svettig, vi beställde kannor med cider, is och peachtree. Vi hade suttit bredvid varandra hela dagen, och när du den kvällen la armen om mej där vi satt på terassen i Seinäjoki, då var jag nog världens lyckligaste. Vissa hade nog redan fattat att det var nåt på gång mellan oss, men vissa lyckades vi nog också chockera ganska ordentligt :D

Jag tror inte att så många trodde det skulle hålla mellan oss. Statistiskt sett var väl inte vårt utgångsläge det bästa heller. Förhållanden som börjar med otrohet håller inte i längden har jag hört många gånger. Men det skiter jag i. Vi sårade nog ett par mänskor ganska ordentligt, men sånt är livet. Den man förlorar vinner en annan. Man kan inte förneka känslor när de blir så starka som de blev då våren 2011.

Jag hade egentligen aldrig tänkt på dej på det viset. Du var liksom bara en av pojkarna på klassen. Mitt första intryck av dej när vi satt första dagen i klassen var ungefär "Jaha, Simon Ingves me dikoonan. Skaftung, vann fan e he? Never heard of. En blå t-paito me en koddo på. Nåmen så sött. Å en förlovningsring. (Såde ung? Aldär i världen at hede komber att hald.)" Du var ganska söt, du verkade kunna jättemycket, men jag uppfattade dej som ganska dryg. Dessutom trodde jag att du inte alls tyckte om mej, vilda Rajraj-Fia (vilket har visat sig i efterhand vara helt fel uppfattat av mej.) Därför tyckte jag inte så värst vidare om dej heller :D

Men du förändrades under åren, mognade till dej på nåt underligt vis, både utseendemässigt och till sättet. Jag minns så väl den gången vi åkte ner till Ekenäs, det var någon gång i början av 2011. Vi stannade i Aura som vanligt och du och jag fick syn i butiken på de 1-liters karhuburkarna som var nyhet då. Vi fick ett infall och köpte varsin, och våra diskussioner i baksätet på Norrviks bil blev allt livligare, jag tror inte vi dittills under studietiden sammanlagt hade bytt så många ord som vi gjorde då från Aura till Ekenäs :)

Sen var det en gång vi satt lääänge hos dej och pratade efter en fest. Det var riktigt mysigt, och jag förstod inte mej riktigt på mej själv, jag hade bara en känsla av att jag vill inte gå hem. Tillsist gjorde jag ju det, vi skildes åt med en kram. Jag tänkte "fan, hur jag aldrig förut märkt hur gemytlig karl Simon är?"

Jag visste inte så mycket om dej egentligen, men jag hade alltid trott att din dåvarande var en bondflicka. Jag hade liksom inte kunnat föreställa mej annat, så 100% bonde som du var, och är. Inget ont nämnt om icke-bondbrudar, var å ejn me sin talang, men jag minns den kvällen vi satt ett utanför kårken och diskuterade. Och jag, sådär finkänsligt som bara jag kan i berusat tillstånd, tyckte åt en stackars pojk i förhållandekris: "äh, vafan e nu hedee, skaff nu de en rikti bondmora som kan mjölk å kör traktor!" Jag kunde nog inte då vid det skedet föreställa mej att jag själv skulle bli den jag pratade om..

Vi var ju båda upptagna så jag tänkte inte desto mer på dej. Förrän den kvällen då allting vändes upp och ner i både din och min värld och inget blev sig likt sen den natten. Det följde några av de värsta, och samtidigt underbaraste månader i hela mitt liv. Månader då jag slets mellan hopp och förtvivlan, dåligt samvete, förbjuden kärlek och hat. Drömmar om en framtid som jag inte visste om den var möjlig eller inte. Vi hade fruktansvärt roligt de sista veckorna på vårterminen, och jag fasade för de veckor vi skulle ha vårbruksledigt. 

Jag blev under de veckorna alltmer säker på att du ångrat dej, fast du försökte övertyga mej om motsatsen. Tillsist var jag nära att ge upp, mitt hjärta var nära att gå sönder. Jag tänkte på dej jämt och ständigt där jag harvade och körde sväm och hörde låtar på x3m som  bara påminde om dej. Jag satt i båset med kinden mot min kloka ko Älga och diskuterade om hon tror dethär blir till något. Jag grät mej till sömns, jag älskade och saknade dej så det gjorde ont. Jag räknade dagar, nätter, timmar, minuter tills sommarkursen skulle börja. Jag visste inte vad jag skulle vänta mej när vi åkte ner till Ekenäs i slutet av Maj. Jag trodde nog många gånger att du ångrat dej. Vilken tur att jag hade fel. Allt redde upp sej när sommarkursen började. Fast vi ju smög ännu den första veckan.. ;)

Såhär i efterhand så kan jag säga att it was all worth it. Jag har egentligen aldrig tyckt om att få något gratis. Det jag uppskattar mest i livet är saker jag jobbat för. Och när du la armen om mej den kvällen i Seinäjoki och visade åt världen att det är mej du vill ha, då spelade de senaste månadernas förtvivlan ingen roll längre.

Vi har varit genom mycket och jag tvivlar inte på att vi också i framtiden reder upp även de svåraste problem. Ibland blir jag trött på dej, ibland blir jag ledsen och arg på dej, men jag skulle aldrig kunna föreställa mej ett liv utan dej. You are my fire.

Älskar dej föralltid, Simon Karl Filip Ingves <3